VECKANS KURVA

Jag har en humörskurva i min almanacka, som jag fyller i varje dag... Så här ser den ut än så länge den här veckan. Det är inte världens bästa kurva - men i dag hoppas jag att jag kan kryssa åtminstone runt 5:an och söndag kanske kan bli ännu högre... :)



Man kan säga att gårdagen inte var någon hit. Oj vad jag grät, det är egentligen sjukt hur mycket gråt den kan få plats i en människa.

Men jag har i alla fall en fantastiskt fin vän! Hon hade väldigt mycket att göra igår, och ändå hade hon tålamod att ha mig i telefonen i säkert en timme totalt. Hon pratade lugnt med mig, och sa kloka saker, peppade mig, sa lite tokiga saker och fick mig att skratta. Och tillslut fick hon mig så lugn så att jag kunde sätta på några avsnitt av Grey´s anatomy och göra i ordning en macka och en tallrik äpplekompott. Hur får man en människa att fatta hur fin hon är? När jag försöker tala om det för henne, så säger hon bara att det är jag som är fin... Funderar på att skriva ett kort till henne, och vara övertydlig. :)



Jag måste säga att det är bra grej att ha i almanackan ändå. Det är lättare att få överblick över måendet då.

Så här har mitt humör växlat de senaste veckorna... 
    

      

Hoppas att ni får en bra dag! Det ska jag ha i alla fall...

Jag ska städa lite, pyssla ihop ett kort och åka ner till stan och fixa lite grejer - och sen ska jag sitta barnvakt. Det blir mysigt...

Varför?

Varför är det så himla lätt att göra annat, när man egentligen har saker man måste göra?

Om en och en halv timme ska jag vara på rep, och jag borde verkligen ha övat på det - men har jag gjort det?
- Nej! Jag har tvättat och städat och pysslat en hel massa istället. Visst är det bra saker som jag gjort, men det kunde väntat - det kunde inte övandet göra... 




Jag avskyr att komma oförberedd till ett rep - och ändå gör jag så här! Men, jag har i alla fall lyssnat på låtarna om och om igen - så förhoppningsvis sitter de bättre än vad jag tror att de gör...

Nu måste jag snart hoppa in i duschen och göra mig i ordning och dra i väg till det där repet.

Jag inser mer och mer att barn är min grej

Jag har världens bästa arbetsplats!
Varje vecka får jag träffa 15 fantastiska barn.

Nyfikna, kloka, ivriga, glada, spontana, direkta, kreativa, lekfulla, empatiska, unika och alldeles fantastiska! 

Igår lekte vi flygplan, jag och fyra flickor. Jag satt längst bak med benen rakt fram, de satt på mina ben och turades om att sitta längst fram och vara pilot. Vi åkte till Grekland, Egypten, Liseberg, Korsika och USA - och lärde oss något om varje plats vi besökte.

Mitt jobb är helt klart världens bästa jobb!





Precis innan lunch hade vi rytmiksamling, spelade varandras namn, jämförde våra namnrytmer och lärde varandra nya sånger och danser. Hur roligt och tokigt som helst!


Just nu läser jag en bok om barn och sång, och ju mer jag läser desto säkrare blir jag på att jag önskar mig en barnkör! Om man nu kan önska sig något sådant. :)

För ett år sedan trodde jag inte att jag var en ledare. Men nu börjar jag inse att jag kanske visst har en del ledaregenskaper trots allt. Det är coolt hur man kan växa och utvecklas och bara stärka sin självkänsla.


Hoppas att ni får en bra dag!

Jag ska snart in till stan och äta lunch med en gammal klasskamrat, sedan försöka shoppa regnställ och fleecetröja, gå på möte och sist men inte minst träffa mina konfirmander... Min dag är definitivt bra!

Jag kan inte sova...

Varför är det så svårt att sova när man vet att man måste?



Jag jobbar 8 - 16 i morgon och efter jobbet ska jag direkt på konfirmationsläger... Det lär bli lite sömn i morgon natt också, alltså. Och ju mer jag ligger och tänker på att jag verkligen måste sova, desto svårare har jag att somna. Det är så himla typiskt ju! Jag är ju svintrött i hela kroppen - ändå går hjärnan på fullvarv och hittar inte ro någonstans, jag ligger bara och vrider mig.

Jag ska göra ett försök till nu, kändes bara som att jag behövde ett avbrott från allt vridande och snurrande i sängen. Kanske går det lättare att somna nu...?

Röda sten, kanelbullar och ämnesomsättning

Det var riktigt mysigt nere vid Röda sten i dag!
Jag köpte en kanelbulle och satt i solen och läste en bra stund. Jag blir så stolt över mig själv när jag märker att jag klarar av sådana saker... Sådana saker som jag hade haft svårt för, för ett år sedan.



Nu är klockan mitt i natten, och jag kan inte sova. Jag vaknade för en stund sedan och var hungrig. Jag åt en banan, och nu sitter jag och funderar på det där med ämnesomsättning. Är det bara jag som har en föreställning om att det är farligt att äta på natten - för att ämnesomsättningen är lägre då än på dagen? Just nu känns det faktiskt inte helt okej att jag har ätit en banan mitt i natten...

Jag försöker tänka att när jag blir hungrig på natten, så betyder det att jag har ätit för lite under dagen... Alltså borde det vara okej att äta något på natten, om man är hungrig.

Promenad och kanske en kanelbulle

Så här ser den ut, Göteborgs röda sten...

'

Jag tror att jag ska ta mig en promenad ner dit nu. Och kanske, kanske stannar jag på ett konditori på vägen och köper med mig en kanelbulle eller något annat gott att mumsa på, väl framme. Jag måste i alla fall lägga över två nya låtar på telefonen, för jag ska lära mig dem till på söndag - och promenader är alldeles ypperliga tillfällen att nöta nya sånger på.  

Jag hade en liten plan på att ta mig ut till sommarens badplats, Ganletbadet, i stället, men det får nog bli Röda sten i dag. Ganlet kan jag ta en annan dag, kanske på torsdag om värdet är fint...

Oktober - det är ju galet

Nu är det oktober, den 3 oktober. Är inte det galet? Oktober. Jag har svårt att förlika mig med att det verkligen är höst. Men jag jobbar på det. Jag vill verkligen att den här hösten ska bli en bra höst.

Det har varit en bra dag i dag, i alla fall!
Jag blir glad av söndagar - jag träffar så många fina vänner och blir så uppmuntrad och peppad!




Linssoppa med potatis, palsternacka och morot blev det till lunch i dag. Och jag fick kantareller av mamma i morse, så det blev kantarellmacka till soppan.


Såg en så fin ring här om veckan, och i dag när jag satt och pysslade lite med småflickorna efter Gudstjänsten var jag tvungen att försöka göra en likadan. En vanlig knapp, och svart gummiband... :) 


Soppa och ett försök att tycka om hösten

De senaste veckorna har jag varit jättedålig på att laga mat till mig själv. Inte så att jag inte har ätit någon mat, jag har ju ätit lunch på jobbet och så, men hemma har det mest blivit typ pasta och köttbullar och sådana tråkiga saker varje dag.  



Nu kom jag hem från jobbet för en stund sedan och bestämde mig ganska snabbt för att koka soppa. Soppa med potatis, palsternacka, morot och röda linser blev det - och det blev jättegott!

Jag tycker att det är mysigt med soppa, det känns höstigt och härligt på något sätt.


Orkidéer och städad hall

Har haft en sådärbra dag hittills... Det har vart byggarbetare här och bytt min ytterdörr - kl.  7.45 knackade de på och sen har de varit här fram till för en liten stund sedan. På min lediga dag! Jag hade hoppats på att få sova hyfsat länge i dag - men det blev till att ta på sig kläderna och börja dagen tidigt i stället. Segt som bara den! Men jag har i alla fall mått bättre i dag än igår.




I dag hade de orkiéer nere på ica, jag slog till och köpte två. Enbart för mitt välmåendes skull... :) Visst är de fina!?




Det blev i alla fall fint i hallen när dörren väl var bytt. Jag var ju tvungen att tömma hallen helt när de kom, så då passade jag på att rensa och städa lite i hallen samtidigt som jag ställde tillbaka grejerna i hallen. Slängde upp en hel del skor på vinden, och rensade lite bland jackor och bös också - det syns kanske inte, men jag hade faktiskt mycket mer grejer hängande där förut.


Nu är det alldeles fantastiskt väder, så jag borde verkligen gå ut. Men jag är inte så väldigt sugen... Jag är mest hungrig, har blivit lite tokigt med maten idag, eftersom byggarbetarna har varit här. Och nu, bara för att jag börjat strula med maten så känns det lite småjobbigt att äta...

Det blev ingen orkide

Jag åkte till torget och skulle köpa en orkide, men jag hittade inte den sorten jag ville ha. Orkidéer är nog världens finaste blomma. Men jag vill ha orkidéer med små, vita eller rosa blommor och jag hittade bara stora blommor. Stora blommor är ju också fint, det är det ju absolut - men helst vill jag ha de med små blommor...




Jag får helt enkelt hålla ögonen öppna...


Jag är så lyckligt lottad

Kom hem från kyrkan för en stund sedan, lade mig på sängen en stund, slöt ögonen och tänkte att jag är så himla lyckligt lottad! Jag har fantastiskt många fina vänner! Uppmuntrande, stöttande, positiva och peppande... Jag är aldrig ensam, jag har fler vänner än vad jag tror. Jag är omgiven av människor i alla åldrar - ungdomar, äldre, barnfamiljer och folk i min egen ålder. Jag rör mig i en så härlig blandning av människor - och det ger mig så vansinnigt mycket energi! Visst blir jag trött i huvudet av allt stoj och stim, men jag blir också väldigt glad. Och jag tror ärligt talat att jag skulle kunna vända mig till vem som helst av dem, och be om hjälp med nästan vad som helst (om jag bara var lite modigare).









Två knäppa sjukdomsrester...

I dag mår jag mycket bättre och i morgon ska jag gå till jobbet! Alldeles vansinnigt skönt ska det bli!


Två knäppa saker har jag lagt märke till de senaste dagarna...

1. Jag har en inbyggd känsla av att det är farligt att äta krossade linfrön, men alldeles okej att äta hela linfrön. Det är knäppt - resonemanget lyder ungefär så här; äter man krossade linfrön så tar kroppen upp en massa energi, men om man i stället äter hela linfrön så går de rakt igenom kroppen utan att ge ifrån sig någon energi. Dessutom hjälper linfrön till att hålla igång magen... 
 




2. Att koka spagetti känns mindre tryggt än att koka typ. pastaskruvar. Pastaskruvar kan man lägga i dl-mått och ha lite kontroll över, men spagetti kan man inte lägga i dl-mått och därför känns det inte som att jag har koll... Spagetti väger jag, jag kokar alltid exakt samma mängd spagetti -på grammet. Men pastaskruvar klarar jag tydligen av att koka lite på en höft. Visserligen mäter jag med dl-mått men det blir ju inte exakt samma vikt varje gång, snarare ungefär lika mycket varje gång...





Visst låter det galet!? Det är ju bara tankefällor, väldigt ologiska sådana...

Jag stannar hemma i morgon också.

Hela dagen har jag tillbringat i sängen, och tre gånger har jag fått använding för hinken som stod bredvid. Nu i eftermiddags fick jag i alla fall en ny sorts medicin utskriven, så förhoppningsvis blir morgondagen bättre. Jag hoppas det, för jag behöver få behålla maten nu - min hjärna blir alldeles tokig när den inte får mat.

 


Alldeles nyss tog jag den nya medicinen, och nu ber jag en stilla bön om att maten ska få stanna kvar i magen. Jag orkar inte riktigt med en sådan här dag till...

Om medicinen verkar funka nu, så ska jag göra ett nytt försök med fisken och potatisen som blev över från middagen.


Wish me luck!


21 september 2010

Jag är lycklig ägare till en rosa adidasväska! :) Den är väldigt fin! Jag shoppade faktiskt loss ordentligt igår: ett par jeansleggings, ett svart och ett vitt linne, en svart kjol och två pennor, och så väskan såklart.






För övrigt började jag äta pencillin igår, och jag mår riktigt, riktigt illa av den. Jag stannar hemma från jobbet idag och tillbringar dagen i sängen, med en hink bredvid mig... Jätteroligt! Jag ska äta den där himla pencillinen tills på lördag morgon, så vi får väll se om det blir något jobb den här veckan - eller om jag blir sängliggande tills kuren är över.


Oj vad jag är sugen på att shoppa rosa

Jag kan inte sluta tänka på den där rosa adidasväskan. Nu har jag ändå avvaktat ett tag och känt efter - och jag är fortfarande lika förälskad i den... Då är det väl okej att köpa den?



I dag kom min personliga almanacka, den som jag vann för några veckor sedan. Den är jättefin, och rosa! Jag har suttit en liten stund nu och planerat. :) Jättemysigt, jag älskar att planera!





Nu är jag toksugen på att åka till torget och shoppa!
Jag har tvätt i tvättstugen, men när jag har vart nere och tagit hand om den så åker jag nog iväg en sväng till torget - jag behöver nog shoppa lite... :)


Frukost är det tråkigaste jag vet

Ibland glömmer jag nästan att äta frukost på morgonen, för att jag tycker att det är så tråkigt... 

Ibland vaknar jag, går upp och börjar fixa med något och plötsligt märker jag att klockan har blivit mycket - och att jag visst inte har ätit frukost.


I morse gjorde jag så. Jag vaknade klockan 8.30, sprang ner till tvättstugen och stoppade i tvätten i maskinerna och när jag kom upp igen började jag ta hand om gårdagens disk. Nu är klockan 9.45 och jag har inte ätit frukost och jag är inte ett dugg sugen på att göra det heller...  


Jag ska strax pallra mig iväg till vårdcentralen, men först ska jag stoppa i mig lite frukost. Hur tråkigt jag än tycker att det är...


18 sept. 2010

Idag var jag och provade jeans - fy vad jobbigt det var! Jag kände mig smällfet verkligen, men jag vet ju egentligen att det inte är mig det är fel på. Det är ofta byxorna som är små i storlekarna... Och det är ju inte konstigt att jag inte kan ha samma storlek som jag hade när jag vägde mycket mindre än nu. Inte konstigt alls, men det känns lite jobbigt.

I morgon eftermiddag ska jag sjunga på en barnvälsignelse, det brukar vara väldigt roligt, men jag vet inte vad jag ska ta på mig - och det känns mindre roligt. Måste nog ta en titt i garderoben nu innan jag går och lägger mig, för i morgon tror jag inte att jag kommer orka tänka så mycket...


Ska i alla fall försöka vakna så tidigt så att jag hinner fixa håret på något snyggt sätt - kanske som jag fick till det förra veckan. 


          



Nu måste jag öppna min garderob och försöka hitta något att ta på mig... :)

 


Schweizernöt

I går kväll blev jag akutsugen på choklad. Gick iväg till ica och köpte en 100 g schweizernöt, och åt upp hela... Kändes lite jobbigt, men vad sjutton - tänkte jag sedan. Det är fredag kväll och 100 g choklad är inte vansinnigt mycket, faktiskt!

Jag bestämde mig för att INTE kompensera för den där chokladkakan, oavsett vad mina känslor säger. Och nu har jag precis ätit frukost, alldeles vanlig frukost, kanske till och med lite mer frukost än vanligt. :) jag är nöjd, för när man börjar kompensera är det lätt att fortsätta.


Jag har så himla svårt att vara ledig, har jag börjat märka. Jag bokar upp mig hela tiden, fyller upp mina tomma dagar och  kvällar - för att slippa vara ensam och ledig. I går kväll var första kvällen på länge som jag var ledig och hemma, och det var väldigt skönt och jag klarade av det riktigt bra. Det borde jag öva på oftare.

Ibland måste man terapipyssla för att överleva

Skulle träffat en läkare och en barnmorska i förmiddags, trodde jag. Så jag åkte iväg, gick fel några gånger och hittade tillslut rätt - för att mötas av att det blivit fel med bokningen. Det var den 13 oktober som jag var inbokad, och läkaren hade inga lediga tider innan dess. Jag fick bita mig i tungan för att inte börja gråta inför tanten i receptionen, istället kom tårarna precis när dörren till barnmorskemottagningen gått igen. Jag trodde jag skulle gå sönder i tusen bitar, det kändes så ofantligt hopplöst på något sätt. 

Jag hade hoppats att jag skulle få hjälp nu, äntligen... Och så dröjer den en månad till - en månad känns som en jätteång tid. 

Jag stannade på hemköp på vägen hem, och köpte en hel massa hetsmat. Jag köpte till och med mineralvatten, precis som jag alltid gjorde förr, (för att minska risken för kaliumbrist litegrann). 


På vägen hem var jag helt inställd på att hela dagen och kvällen skulle ägnas åt hetsätning och kräkning. Men när jag väl kom hem hade jag inget som helst sug efter det. Jag satte mig och pysslade smycken i stället. :)

Maten står i köket, och jag är inte ett dugg sugen på att ens röra den - känns väldigt konstigt, men också fantastiskt skönt!


Här är ett av smyckena som blev till nu för en stund sedan.





Det är kanske inte konstigt om man sörjer

Ibland tänker jag att när man levt med en ätstörning som bästa vän i många år, och plötsligt förlorar den vännen är det kanske inte konstigt om man sörjer...

Man får vara ledsen, man får sakna sin vän och man får ha dåliga dagar. Men man får inte försöka få tillbaka sin vän, man får inte gräva ner sig brevid henne och man kan inte tro att det någonsin kommer bli som förr.


Det kommer aldrig någonsin bli som förr, och det är väldigt bra! Den där bästa vännen var nämligen inte bara bästa vän - hon var också den värsta fienden...


Jag vet att det livet jag lever nu, utan henne, är så mycket större, vackrare och roligare.




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0