Vaniljbullen

Jag skulle ringa chefen på kommunen och säga upp mig, innan jag ens börjat jobba. Och, jag skulle börja leta på blocket efter en röd (eller en rosa) moped, som jag kunde åka till jobbet med.

Sagt och gjort, igår ringde jag och sa upp mig... Det var ett extremt jobbigt samtal, men jag var så lättad när det var över. Efter det jobbiga samtalet ringde jag upp chefen på den andra förskolan och tackade ja till jobbet - hon blev överlycklig. :)

Idag tror jag att jag vet precis hur mitt kommande år kommer att se ut.... Och jag ser galet mycket fram emot att börja jobba i augusti...

Två av mina finaste, C och P, (som för övrigt jobbar i samma rum) kom med likadana paket... Två jättefina picknickkorgar med blommor och gröna blad... :) De har samma utbildning, delar arbetsrum, har ofta kilklackar på sig båda två, har två fantastiska söner var och köper likadana presenter utan att prata med varandra. :) Och jag älskar dem båda två! Det är de två famljer som jag känner mig mest hemma hos - de två familjer där jag kan komma som jag är och bara sätta mig i soffan och vara tyst.

Det var så många fina vänner här igår! Jag är så galet tacksam över dem...

Förra veckan blev jag färdig lärare, men jag kan inte påstå att det kändes särskilt festligt att lämna universitetsbyggnaden för sista gången. På gatan utanför hördes skrik från lyckliga, vitklädda studenter - och jag gick ensam ut från skolan med min lärarnål i handen, och inte var det någon som uppmärksammade mig för att jag slutat skolan.

Jag och min mamma var ute och åt på restaurang och drack bubbel på kvällen, så visst blev jag firad, men man kan väl aldrig fira för mycket?

På söndag har jag bjudit hem en hel massa folk på examenskalas, så den senaste veckan har jag ägnat åt att baka och städa och fixa. Tanken är att vi ska vara ute på gräsmattan utanför mitt hus, så jag hopps verkligen att det inte regnar. Jag bor nämligen inte tillräckligt stort för att ta emot alla de gäster jag har bjudit. :)

Jag har bakat så mycket den senaste veckan så att jag nästan börjat känna mig tjock bara för att jag haft så mycket smör i händerna. Men jag tänker att jag genom att utsätta mig för sådant blir starkare och bättre på att hantera tjockkänslorna... Jag hoppas det i alla fall.

För er som undrar hur det gick med den där killen: jag försöker att inte tänka så mycket på honom. Jag har gett honom min boll, och nu är det upp till honom att bestämma hur han vill spela den, om han vill spela den alls. Jag kan inte lägga ner hela mitt jag i honom, det är han inte värd. :)

Hopps att ni får en härlig fortsättningen på veckan!

Vad söta ni är som engagerar er i min lilla förälskelse! :)

Nu har vi mailat till varandra några gånger och jag måste säga att han är en kryptisk herre. Jag och några kompisar som också känner honom har analyserat hans mail och kommit fram till att han förmodligen befinner sig i någon slags trettioårskris och har ett ganska förvirrat känsloliv. Han är van vid att själv jaga, men när någon visar intresse för honom så blir han rädd och tar ett steg tillbaka.

Grejen är den att det var han som började intressera sig för mig, men när jag sen visade intresse tillbaks så fega han ur... Lite typiskt va!?

Han har inte dissat mig rakt av, bara varit lite klumpig och sagt att han redan har några dejter att genomlida. Och två timmar senare kom ett förtydligande mail: det han menade var att han inte hade så stora förhoppningar på de dejter han lovat bort sig till...

Det sista var ju i och för sig fint, men jag är faktiskt inte intresserad av att veta att han ska på en massa andra dejter först, och eventuellt kan gå på dejt med mig i höst. To much information... Typ...

Åh, vad jag mår bra av att sy!
Det är så himla skönt att koppla bort alla tankar för en stund, och bara sitta vid symaskinen.




Den här mössan ska till en nästan nyfödd liten Linnéa.
Jag hoppas att den inte är för stor för henne...

Visst är de fina! Nu tror jag att jag ska sätta mig och sy en mössa i landskapstyget (längst ner till vänster).

Ska åka hemifrån om en timme, så jag får skynda mig... :)

Den här mössan ska till min kompis Sofia, hennes son fick en turkos med svampar på för några månader sedan...

Nu ska jag alldeles strax sätta mig och skriva på uppsatsen...

Att sy mössor är för mig ett sätt att fylla på med energi! När jag är stressad eller behöver koppla bort tankarna en stund plockar jag fram symaskinen, sätter på en go skiva och syr en mössa eller två...




En riktigt cool bonus är att jag de senaste dagarna fått inte mindre än 8 mössbeställningar - till både barn och vuxna! Genom att sälja några mössor då och då kan jag ju finansiera mitt pysslande! :) Jag har alltså hittat en alldeles idealisk energikälla - jag får energi av att sy mössorna och andra människor blir glada av att få köpa dem. Det kan inte bli bättre!

Nu har jag precis sytt en mössa, och nu ska jag sätta mig och läsa statens offentliga utredningar, om den nya lärarutbildningen... Inte jätteroligt, men det är sådant som måste göras...

Jag mår bäst när min lägenhet är städad, och just nu är det på tok för stökigt för att jag ska må bra och trivas. Men eftersom jag varken har ork eller tid att städa och röja från grunden, så har jag plockat ner två tomma flyttlådor från vinden - och nu bara öser jag ner sådant jag inte orkar se och så tänker jag att jag ska ta tag i de lådorna senare i vår (när jag har mer tid)...

Risken finns att de där flyttlådorna kommer bli stående på vinden i några år, innan jag tar mig för att gå igenom dem. Men just nu känns det som en bra lösning på problemet.

Det tar på krafterna att jobba med sin självkänsla, det vill jag lova. Fast nu är det inte så att jag bara jobbar med självkänslan, jag gör faktiskt praktik också - och det tar också på krafterna. För att koppla av och slippa tänka, sätter jag mig vid symaskinen och producerar mössor och nyckelband. Så skönt! Jag vet inte om jag hade orkat utan min symaskin just nu.




Jag har bestämt mig för att formulera en veckans sanning om mig själv, varje vecka. Så här lyder den den här veckans sanning: Att jag blev illa behandlad betyder inte att jag inte var värd bättre, det betyder bara att jag inte fick den omsorg jag egentligen var värd.

För övrigt överraskade jag C positivt här om dagen, genom att säga till henne att man ju faktiskt känner när man är hungrig och när man känner det får man ju ta en paus i det man gör och gå och äta något. Hon hade då jobbat i ett sträck utan matpaus från klockan 13.00 till kl. 21.00. Inte okej!

Hon sa att hon tyckte att det var roligt att det var jag som sa det till henne och inte tvärt om... :)


Nu ska jag leta upp ett recept på någon trevlig röra och sen ska jag gå och handla och ladda lite inför melodifestivalen.

Jag är så mycket bättre än vad jag tror, jag måste ju för i allsin dar våga lita på min kompetens - jag är snart färdigutbildad och måste tro att jag kan det jag ska kunna.

För jag kan!

Lycka är att gå till affären och komma hem med de här snygga förpackningarna! De är ju så fina, man blir ju helt lycklig av att titta på dem... Eller hur!? Jag bara älskar Garants design!



                  


                               
              
         


       
                      




Åh - jag är sugen på havregrynsgröt och couscous! :)