Pyssel och lite allmänna funderingar

Jag misstänker att jag inte är riktigt så frisk och stabil som jag ofta vill tro att jag är. Det ska inte mycket till för att jag ska falla, eller börja vackla... Jag önskar att jag var stabilare, att jag klarade av mer än vad jag gör. Jag klarar inte av när människor i min närhet pratar om mat och vikt och bantning. Det påverkar mig alldeles enormt. Det kommer alltid finnas människor som pratar om sådant, det kan jag inte komma undan - så jag måste lära mig att hantera det. Jag vet bara inte hur...


Jag har varit på ledarskapskonferens hela helgen, hur bra som helst! Oj, vad jag har samlat på mig inspiration och nya intryck. Jag onskar bara att jag visste hur jag ska ta tillvara på allt detta på bästa sätt.

Kvällen har jag ägnat åt pyssel och Beck. Helt klart en bra kväll!



Halsband, blev det flera stycken. Eller egentligen bara halsbanshängen. Jag har inte så många kedjor, men jag använder ju bara ett halsband åt gången så jag kan ju byta hänge på min kedja... :)





Jag gjorde också några skålar av LP-skivor. Sådana gjorde vi när jag gick på dagvård. Jag tycker att de är rätt snygga.

Ätstörning = sjukdom?

Jag måste få fundera lite kring en sak. Det här med att se en ätstörning som en sjukdom...

Jag pratade lite med en vän om det idag. Om att jag skäms över och tycker att det är svårt att prata om att jag har haft en ätstörning. Hon menade att jag måste träna på prata om min ätstörning på ett sakligt sätt, som om det var en knäskada eller något sådant. Hon menade att det inte är mer skämmigt att ha en ätstörning än att ha ett brutet ben och gå på kryckor.




Hon har inga problem med att se en ätstörning som en sjukdom, som vilken annan som helst. Hon sa till och med att jag inte skulle skämmas, utan att det var ätstörningen som skulle skämmas för att den trängt sig på och lånat min kropp utan att fråga. :)

Jag kan inte riktigt se det så. Jag kan till viss del se det när det handlar om andra, men när det kommer till mig själv så känner jag för det mesta att jag får skylla mig själv. Visst hade det varit skönt om jag kunde se det som en sjukdom, för det skulle innebära att det inte är mitt fel att jag har bantat, hetsätit, kräkts, tränat och räknat kalorier. Det vore skönt att känna på riktigt att det inte är mitt fel...

Jag kan prata om att jag varit sjuk, för jag vet att det i allmänhet pratas om ätstörningar som en sjukdom - men jag fattar det inte i huvudet. Jag fattar inte hur det kan vara en sjukdom?


Hur tänker ni om ätstörningar som en sjukdom?


En halvbra dag, typ

I dag har det varit en halvbra dag... Började dippa vid lunchtid ungefär, lyckades inte riktigt äta lunch. Där emot lyckades jag frambringa energi till att städa köket. :) Väldigt bra gjort faktiskt! Sen åkte jag till torget och handlade lite...



Nu har jag precis ätit middag och pysslat ett halsband... Ett ganska coolt halsband om jag får säga det själv. :)


Nu ska jag försöka bocka av lite saker från min "att göra-lista"...

VECKANS KURVA

Jag har en humörskurva i min almanacka, som jag fyller i varje dag... Så här ser den ut än så länge den här veckan. Det är inte världens bästa kurva - men i dag hoppas jag att jag kan kryssa åtminstone runt 5:an och söndag kanske kan bli ännu högre... :)



Man kan säga att gårdagen inte var någon hit. Oj vad jag grät, det är egentligen sjukt hur mycket gråt den kan få plats i en människa.

Men jag har i alla fall en fantastiskt fin vän! Hon hade väldigt mycket att göra igår, och ändå hade hon tålamod att ha mig i telefonen i säkert en timme totalt. Hon pratade lugnt med mig, och sa kloka saker, peppade mig, sa lite tokiga saker och fick mig att skratta. Och tillslut fick hon mig så lugn så att jag kunde sätta på några avsnitt av Grey´s anatomy och göra i ordning en macka och en tallrik äpplekompott. Hur får man en människa att fatta hur fin hon är? När jag försöker tala om det för henne, så säger hon bara att det är jag som är fin... Funderar på att skriva ett kort till henne, och vara övertydlig. :)



Jag måste säga att det är bra grej att ha i almanackan ändå. Det är lättare att få överblick över måendet då.

Så här har mitt humör växlat de senaste veckorna... 
    

      

Hoppas att ni får en bra dag! Det ska jag ha i alla fall...

Jag ska städa lite, pyssla ihop ett kort och åka ner till stan och fixa lite grejer - och sen ska jag sitta barnvakt. Det blir mysigt...

Varför?

Varför är det så himla lätt att göra annat, när man egentligen har saker man måste göra?

Om en och en halv timme ska jag vara på rep, och jag borde verkligen ha övat på det - men har jag gjort det?
- Nej! Jag har tvättat och städat och pysslat en hel massa istället. Visst är det bra saker som jag gjort, men det kunde väntat - det kunde inte övandet göra... 




Jag avskyr att komma oförberedd till ett rep - och ändå gör jag så här! Men, jag har i alla fall lyssnat på låtarna om och om igen - så förhoppningsvis sitter de bättre än vad jag tror att de gör...

Nu måste jag snart hoppa in i duschen och göra mig i ordning och dra i väg till det där repet.

Jag inser mer och mer att barn är min grej

Jag har världens bästa arbetsplats!
Varje vecka får jag träffa 15 fantastiska barn.

Nyfikna, kloka, ivriga, glada, spontana, direkta, kreativa, lekfulla, empatiska, unika och alldeles fantastiska! 

Igår lekte vi flygplan, jag och fyra flickor. Jag satt längst bak med benen rakt fram, de satt på mina ben och turades om att sitta längst fram och vara pilot. Vi åkte till Grekland, Egypten, Liseberg, Korsika och USA - och lärde oss något om varje plats vi besökte.

Mitt jobb är helt klart världens bästa jobb!





Precis innan lunch hade vi rytmiksamling, spelade varandras namn, jämförde våra namnrytmer och lärde varandra nya sånger och danser. Hur roligt och tokigt som helst!


Just nu läser jag en bok om barn och sång, och ju mer jag läser desto säkrare blir jag på att jag önskar mig en barnkör! Om man nu kan önska sig något sådant. :)

För ett år sedan trodde jag inte att jag var en ledare. Men nu börjar jag inse att jag kanske visst har en del ledaregenskaper trots allt. Det är coolt hur man kan växa och utvecklas och bara stärka sin självkänsla.


Hoppas att ni får en bra dag!

Jag ska snart in till stan och äta lunch med en gammal klasskamrat, sedan försöka shoppa regnställ och fleecetröja, gå på möte och sist men inte minst träffa mina konfirmander... Min dag är definitivt bra!

Jag kan inte sova...

Varför är det så svårt att sova när man vet att man måste?



Jag jobbar 8 - 16 i morgon och efter jobbet ska jag direkt på konfirmationsläger... Det lär bli lite sömn i morgon natt också, alltså. Och ju mer jag ligger och tänker på att jag verkligen måste sova, desto svårare har jag att somna. Det är så himla typiskt ju! Jag är ju svintrött i hela kroppen - ändå går hjärnan på fullvarv och hittar inte ro någonstans, jag ligger bara och vrider mig.

Jag ska göra ett försök till nu, kändes bara som att jag behövde ett avbrott från allt vridande och snurrande i sängen. Kanske går det lättare att somna nu...?

Röda sten, kanelbullar och ämnesomsättning

Det var riktigt mysigt nere vid Röda sten i dag!
Jag köpte en kanelbulle och satt i solen och läste en bra stund. Jag blir så stolt över mig själv när jag märker att jag klarar av sådana saker... Sådana saker som jag hade haft svårt för, för ett år sedan.



Nu är klockan mitt i natten, och jag kan inte sova. Jag vaknade för en stund sedan och var hungrig. Jag åt en banan, och nu sitter jag och funderar på det där med ämnesomsättning. Är det bara jag som har en föreställning om att det är farligt att äta på natten - för att ämnesomsättningen är lägre då än på dagen? Just nu känns det faktiskt inte helt okej att jag har ätit en banan mitt i natten...

Jag försöker tänka att när jag blir hungrig på natten, så betyder det att jag har ätit för lite under dagen... Alltså borde det vara okej att äta något på natten, om man är hungrig.

Promenad och kanske en kanelbulle

Så här ser den ut, Göteborgs röda sten...

'

Jag tror att jag ska ta mig en promenad ner dit nu. Och kanske, kanske stannar jag på ett konditori på vägen och köper med mig en kanelbulle eller något annat gott att mumsa på, väl framme. Jag måste i alla fall lägga över två nya låtar på telefonen, för jag ska lära mig dem till på söndag - och promenader är alldeles ypperliga tillfällen att nöta nya sånger på.  

Jag hade en liten plan på att ta mig ut till sommarens badplats, Ganletbadet, i stället, men det får nog bli Röda sten i dag. Ganlet kan jag ta en annan dag, kanske på torsdag om värdet är fint...

Oktober - det är ju galet

Nu är det oktober, den 3 oktober. Är inte det galet? Oktober. Jag har svårt att förlika mig med att det verkligen är höst. Men jag jobbar på det. Jag vill verkligen att den här hösten ska bli en bra höst.

Det har varit en bra dag i dag, i alla fall!
Jag blir glad av söndagar - jag träffar så många fina vänner och blir så uppmuntrad och peppad!




Linssoppa med potatis, palsternacka och morot blev det till lunch i dag. Och jag fick kantareller av mamma i morse, så det blev kantarellmacka till soppan.


Såg en så fin ring här om veckan, och i dag när jag satt och pysslade lite med småflickorna efter Gudstjänsten var jag tvungen att försöka göra en likadan. En vanlig knapp, och svart gummiband... :) 


Soppa och ett försök att tycka om hösten

De senaste veckorna har jag varit jättedålig på att laga mat till mig själv. Inte så att jag inte har ätit någon mat, jag har ju ätit lunch på jobbet och så, men hemma har det mest blivit typ pasta och köttbullar och sådana tråkiga saker varje dag.  



Nu kom jag hem från jobbet för en stund sedan och bestämde mig ganska snabbt för att koka soppa. Soppa med potatis, palsternacka, morot och röda linser blev det - och det blev jättegott!

Jag tycker att det är mysigt med soppa, det känns höstigt och härligt på något sätt.


RSS 2.0