Vaniljbullen

Kom hem från kyrkan för en stund sedan, lade mig på sängen en stund, slöt ögonen och tänkte att jag är så himla lyckligt lottad! Jag har fantastiskt många fina vänner! Uppmuntrande, stöttande, positiva och peppande... Jag är aldrig ensam, jag har fler vänner än vad jag tror. Jag är omgiven av människor i alla åldrar - ungdomar, äldre, barnfamiljer och folk i min egen ålder. Jag rör mig i en så härlig blandning av människor - och det ger mig så vansinnigt mycket energi! Visst blir jag trött i huvudet av allt stoj och stim, men jag blir också väldigt glad. Och jag tror ärligt talat att jag skulle kunna vända mig till vem som helst av dem, och be om hjälp med nästan vad som helst (om jag bara var lite modigare).