Vaniljbullen

Var ju i Norge i helgen, och hade det helt fantastiskt härligt på många sätt... Alldeles underbart att sätta sig i en buss och åka från stan och lämna vardagen för några dagar!

Lite kämpigt blev det dock med maten. Till viss del var jag förberedd på det, men jag visste inte att det skulle kännas så jobbigt att äta middag efter en lång dag i skidbacken. Det var som att det blev mindre okej att äta middag för att jag hade varit ute och rört på mig hela dagen. Tanken är så bakvänd, jag vet att jag tänkte så för ett år sedan också - när jag tränade som mest. När jag tränade blev det bara jobbigare att äta - för jag ville ju inte göra träningen ogjord genom att äta upp de kalorier som jag nyss gjort av med....

Pratade lite om mina konstiga tankar och reaktioner, men en kille som var med på resan. Det var väldigt skönt! Skönt att få säga det högt - det blir så tydligt hur konstiga och ologiska tankarna är, när man säger de högt till någon annan. Skönt att han bara lyssnade och höll med om att det var ologiska och osanna tankar... Vi pratade lite om träning också. Jag sa att jag skulle vilja börja träna igen, fast på ett normalt sätt.

-En dag kommer jag kunna träna på ett friskt sätt, men tills dess får jag hålla mig på avstånd från gym och annat-

I morgon åker jag till Norge, och dagen i dag ska ägnas åt packning... Trist, som bara den!

Hela mitt golv är fyllt med kläder, vantar, halsdukar och grejer, och jag vet inte hur jag ska packa och vad jag ska packa och vilka väskor jag ska packa i. 


Köpte en 'underhjälmen-mössa' på polarn och pyret i går... Men, jag tror att den blev en storlek för liten - så jag får nog ge mig in till stan och byta storlek (och kanske färg). 


Ska köpa garn också... Så jag kan virka bakverk under de långa bussresorna. 



Nej, nu får jag nog ge mig in till stan - så att jag kommer i gång med den här packningen någon gång!

Hoppas ni får en bra dag!

 

Jag tänker ibland tillbaka på min tid som sjuk - och vet ni vad? Det är helt tokigt hur mycket jag har förändrats bara under det senaste året...

Förra våren, innan jag började min behandling på riktigt kunde jag inte tänka mig att ha något annat än lätta mini och keso på mackan, om jag alls åt några mackor. I små, små steg har jag under året som gått vågat mig på nya saker, och för några veckor sedan köpte jag mitt första alldeles normala bregott.

I morse när jag åt min frukostmacka, med extrasaltat bregott, ost och gurka kände jag mig enormt stolt! För jag vet ju att jag inte hade klarat det för ett knappt år sedan.


Den känslan är något av det bästa med att vara frisk, eller i alla fall så gott som! Känslan av att klara av saker som jag vet att jag hade svårt för tidigare... Det är nog faktiskt en ganska svårslagen känsla!

Den här helgen har jag jobbat, och när jag kom hem från jobbet i eftermiddags fick jag syn på detta:



Snödropparna har börjat våga sig upp ur jorden! Det är ju fantastiskt!


Jag blir helt lycklig!

I dag blir en bra dag! Och helgen som följer lär bli intensiv, men förhoppningsvis ganska rolig (i alla fall bitvis).


Vernissage, mingel och frågestund i dag... Fotoutställning. :) Jag har gjort en lite rolig installation med bilder från min tvättstuga - bilderna hänger på en tvättlina, och på tvättlinan hänger också ett bar färglada och randiga babysockar...

Jag har också gjort en planch med bilder från en studieinspelning och ett rep. Musiktema alltså.
Såg i går eftermiddag att jag hade monterat en av de bilderna upp och ner... Så nu gäller det att försöka låtsas som att det var meningen - jag kanske kan säga att jag vänt på bilden för att lite extra poängtera musikens abstrakta och rörliga sida. :) Vissa av studiobilderna är ganska abstrakta, så jag skulle kunna hänvisa till det - och säga att jag ville förlänga det abstrakta intrycket. Haha......


I helgen ska det jobbas. Säger inte så mycket mer om det - det brukar vara roligt när man väl är i gång, även om det känns segt innan man kommer iväg.


Pasta och köttfärssås till lunch i dag - det blir gott!


Hoppas att ni får en bra dag!

Det börjar bli vår och det börjar skrivas i tidiningarna och på nätet om hälsa, viktnedgång och beach 2010.

För mig är det jobbigt. Jag har svårt att värja mig från dieternas löften om att gå ner ett visst antal kilo på ett visst antal veckor. Jag börjar räkna kilo och kalorier direkt.


Men i år är jag kanske lite mer förberedd...

Jag börjar i alla fall nu, med att påminna mig själv och alla er andra om att hälsa inte är samma sak som viktnedgång! För den som har eller har haft en ätstörning är det snarare så att en viktnedgång är ohälsosam.

Jag tänker definiera hälsa för mig själv, och sen tänker jag försöka påminna mig om den definitionen - när stressen inför beach 2010 vill tränga sig på.



Hälsa för mig, är att kunna äta allt i lagom stora mängder.
Hälsa för mig, är att äta för att orka med livet och allt roligt jag vill göra.
Hälsa för mig, är att kunna stå framför spegeln, se på mig själv och älska det jag ser.  

I ordboken definerieras hälsa som 'ett tillstånd av välbefinnade och fullgoda kroppsfunktioner'.
Det är ingen dum definition det heller...


Nu ska jag strax springa i väg till skolan...

Ibland känns det som att jag är det jag presterar.

När jag är bland folk strävar jag alltid efter att vara duktig, efter att bli uppskattad och älskad, efter att göra något bra. Och det är ju inget fel med det, det är ju tvärt om något bra... Det är ju bra att jag gör mitt bästa, att jag har koll på alla papper och är trevlig mot folk jag möter. Det är ju egentligen inte där felet ligger, tänker jag - felet ligger istället i att jag har så fasligt svårt för att känna att jag duger när jag är ensam och inte gör något vettigt...

Jag kan ha en fantastisk dag, men när jag kommer hem på kvällen kan jag ändå deppa ihop fullständigt. Jag fylls av en oändlig tomhet och ensamhet. Det är som att jag behöver ständig bekräftelse på att jag duger, och är bra nog.

Och jag misstänker att det hör ihop med ätstörningen. När jag tränade som mest, gjorde jag det till viss del för att jag behövde bevisa för mig själv att det i alla fall fanns någonting jag var bra på. Och jag tror att det är en ganska vanlig känsla hos människor som har en ätstörning. Man kanske känner sig som en usel människa, som aldrig lyckas tillräckligt bra med någonting - och då är det lätt att fastna i "gå ner i vikt-fällan", för vikten kan man alltid påverka. Om man inte kan bli bäst på något annat, så kan man alltid bli bäst på att gå ner i vikt - man kan alltid bli smalast (om man kämpar tillräckligt).

Nu är jag visserligen inte fast i "gå ner i vikt-fällan", men jag är istället på väg att fastna i en annan fälla. Nämligen prestationsfällan. Jag presterar saker, och sen söker jag bekräftelse på det jag presterat - och det är på den bekräftelsen, som jag sedan bygger mitt värde.

Alldeles nyss fick jag tillbaka min senaste tenta, och vet ni vad? Jag blev godkänd. Jag fick G, och jag är nöjd med det! Jag var inställd på att få komplettera och göra om en del av den - men nu behöver jag alltså inte det. Jag trodde inte att jag någonsin skulle bli nöjd med något annat än VG, men jag är faktiskt nöjd - känns alldeles fantastiskt att få lägga den bakom mig nu.

Är det något jag har svårt för så är det städning... Jag tycker att det är så urbotat tråkigt! Men, nu går det inte att skjuta på det längre! Det bara funkar inte, jag måste dammsuga, bädda sängen och plocka undan en del saker.


Det är i dag jag är ledig, det är nu det måste göras! Hur trist det än känns...


Suck och stön och ett, två, tre... Nu gör jag det bara!

Dagen har hittills varit alldeles fantastisk! Tog en lång promenad ner till älven, och njöt av solen och det vackra vädret. Lyssnade på musik och kände mig hoppfull, inspirerad och frisk.

Jag insåg också, att jag mer och mer vågar berätta för folk om min ätstörning. Jag vågar säga att jag har haft en ätstörning. Jag skäms inte så mycket för det längre. Och folk behandlar mig inte annorlunda för att de fått veta att jag varit sjuk. Och ju fler jag berättar för, ju ärligare och ju öppnare jag är - desto svårare blir det att falla tillbaks in i sjukdomen.

Visst tänker jag knasigt ibland, och visst påverkas jag ibland allt för lätt av min omgivning - men jag tror nog att det hör livet till. Jag kan hantera de där sakerna, för det mesta. Jag kan ta avstånd från personer och sammanhang som påverkar mig negativt och jag kan med lite vilja tvinga in mina tankar på rätt spår när de vandrar iväg åt fel håll.

Jag känner mig frisk, och jag tänker fortsätta känna mig frisk. Det är möjligt att jag alltid kommer vara lite extra känslig. Jag kanske alltid kommer behöva vara på min vakt, och kämpa mot sjuka tankar och känslor i vissa situationer. Det kanske alltid kommer finnas sammanhang som jag behöver hålla mig undan. Jag kommer kanske aldrig kunna ha en personvåg hemma... Men..... jag måste ju få räkna mig som frisk ändå!





I går åt jag kyckling med pesto och fetaost, och en specialvariant av (hasselbacketatis) hasselbackspotatis till lunch! Megagott faktiskt!

Och i kväll lutar det åt en av de nya glassarna från gb, till kvällsmat... Ska i väg till pressbyrån senare, får se vilken glass det blir. :)

Det här är mitt favorit-te! Svart te med smak av vanilj, kokos och kakaobönor. Riktigt gott! Förra våren drack jag ofta 2 dl varm mjölk med en sådan här tepåse i, till kvällsmat (tillsammans med kvällsmackan). Det somnar í alla fall jag gott på... :)





För övrigt är det härligt med sol, har varit ute på stan en stund i dag och fotat och njutit av solen... Mer sol åt folket!

Hoppas att ni får en härlig kväll! Jag ska försöka ge mig på att städa lite - det blir så hemskt snabbt stökigt när man bor i en liten lägenhet...