Vaniljbullen

Jag har fyra saker på min att göra lista i dag, och de ska göras allihop, innan jag får öppna mitt pärlpaket (som för övrigt inte har kommit ännu). Och redan nu, fast klockan bara är 11.40 har jag bockat av en hel del av grejerna på listan...

[/] Skriva CV + personligt brev
[/] Lära mig två sånger
[X] Skicka mail till huskyrkan
[X] Skicka mail till studievägledare och VFU-samordnare

Alla mailen är skickade och jag har spelat igenom båda sångerna en gång, alltså börjat lära mig dem, och jag har skrivit en kladd till ett CV och punktat upp viktiga saker att ta upp i det personliga brevet.

Visst är jag bra!?
Med lite motivation i form av pärlor är jag ganska effektiv, faktiskt!


Men det personliga brevet känns ganska jobbigt, jag är inte direkt världsbäst på att säga bra saker om mig själv liksom. 

Men i går när jag spånade kom jag faktiskt på några bra egenskaper, att ta upp i brevet. 

Jag har till exempel ett stort tålamod, jag är kreativ, mjuk och lugn till sättet, jag har lätt för att lära mig namn och så är jag flexibel. Och alla de egenskaperna är bra att ha om man ska jobba som förskollärare.


Nu ska jag ta en dusch och göra en snabbstädning, så att jag har ro att skriva det där CV:et någon gång.

Jag kan inte sova, det snurrar alldeles för mycket tankar i huvudet på mig. Stressar upp mig för en hel massa saker och dessutom är jag hungrig, för jag slarvade med maten i går. Inte med flit, men jag insåg i efterhand att det blev en aning för lite mat i magen i går - det hände liksom lite för mycket... Var på möte igår kväll, och när jag satt där och klockan närmade sig 20.00 kom jag på att jag ju inte ätit sedan klockan 15 (en grillad panini, och det var som lunch, för jag vaknade så sent och åt inte frukost förrän kl. 11).  

Så nu har jag suttit uppe och pärlpysslat en stund, och försökt släppa alla de snurriga tankarna. Känner mig faktiskt en aning tom i huvudet, men jag vet inte om det går att sova för det. Men det är i alla fall värt ett försök - tänker jag. Men först ska jag äta något, för det är absolut stört-omöjligt att sova på fastande mage. 

Vad tycker ni om mitt nattliga pärlpysselverk? :)

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen...



... att pyssla är avkopplande och gör gott för själen.


Jag blev riktigt nöjd med dagens, verk. :)

I morgon kommer det nya pärlor på posten, längtar en aning.
Fast jag har minst fyra saker som jag måste göra innan jag får packa upp pärlorna... 

1. Skriva mitt CV
2. Sjunga igenom två sånger
3. Skicka i väg ett mail om huskyrkan som börjar om några veckor
4. Skicka mail till studievägledaren och VFU-samordnaren och informera om mitt studieuppehåll.

Det enda som egentligen behöver ta lång tid är ju att skriva CV, så om jag går upp i tid så kanske jag hinner klart med mina fyra saker lagom till att brevbäraren släpper ner pärlpaketet i mitt brevinkast... :)

Nu måste jag stoppa något i magen och gå och lägga mig, för jag är aphungrig och trött som en gnu...

Jag har ju varit lite smått orolig inför hösten, med jobb och allt sådant... Och i dag, plötsligt, dök det upp ett jobb mitt framför näsan på mig. I våras vikade jag litegrann på en förskola som en kompis till mig jobbar på, och i dag skickade hon ett sms till mig - om att de har ett ledigt heltidsvikariat från och med den 1 oktober, som chefen dessutom tycker att jag ska söka. Hur bra låter inte det!? 

Jag vill bara hoppa och skrika och springa så fort jag kan av glädje! Jag vet ju inte om jag får tjänsten ännu (jag är ju inte färdigutbildad, och alltså inte behörig egentligen), men bara det faktum att chefen vill ha mig som sökande gör mig helt överlycklig! Ännu ett bevis på att jag duger som jag är, att jag är efterfrågad och önskad! 


Så nu är det bara att sätta sig och knåpa ihop ett cv och hoppas på det bästa... Ansökan ska vara inne senast den 1 september. Ska nog skicka i väg ett mail till chefen och fråga vad hon vill ska ingå i min ansökan också.


Shit, vad jag är glad! :)

Fast nej, inte riktigt...
Jag är inte bara de här sakerna, och ibland är jag inte de här sakerna alls... Men det är i alla fall saker jag tycker om. :)






Syskrin, värmeljus, svamp och höst, sol, noter, tyg, pärlor, garn och virkning, godis, grisar och hembakat bröd.





Spårvagnar, skidor, pyssel, saft, örhängen, pepparkakor, paketpapper, fruktsallad och musik...



Om det är något särskilt ni vill veta, är det bara att fråga!

Än så länge har jag varit ganska diskret med den här bloggen. Jag har inte velat berätta så mycket om mitt liv och det som är jag - utöver sjukdomen. Kanske för att jag skämts så mycket över det där med ätstörningarna och bulimin. Jag har inte velat att någon som känner mig i verkliga livet skulle hitta den här bloggen och fatta att jag varit sjuk. Men varför i hela friden ska man skämmas över att man varit sjuk?

Jag börjar faktiskt bli lite sugen på att berätta lite mer för er, om vem jag egentligen är... Jag börjar bli sugen på att kunna vara ärlig med precis hela mig, och inte hela tiden behöva tänka på vad jag skriver för att inte avslöja mig... Lite har jag ju redan börjat, genom att visa lite av mitt pyssel... Det är ju ganska avslöjande för de som känner mig.

Jag börjar så smått tänka att ätstörningen har gjort mig en erfarenhet rikare, det är inget att skämmas över. De erfarenheter som jag har nu, kan jag göra något bra av. Och det vill jag göra, i alla fall så småningom. Kanske kan jag hjälpa någon av er där ute, redan nu - och i så fall är det fantastiskt. 


I vilket fall som helst, så tänkte jag knåpa ihop ett litet bildkollage med saker som på något sätt är typiskt mig, och säger något om vem jag är. Låter det som en bra idé? 

En bild säger ju trots allt mer än tusen ord, och gör jag ett helt bildkollage så blir ju flera tusen ord sagda. :)

 

Den här veckan har jag börjat känna att hösten är på gång... Och trots att jag fortfarande inte vet med säkerhet att jag kommer vara kvar i stan, så fylls almanakan på med en rasande fart. Jag har lite svårt att hantera det där, måste jag säga... Det är en svår balansgång - man måste vara tillräckligt uppbokad för att inte hinna trassla in sig för mycket i sjuka tankar, men samtidigt inte så uppbokad så att man blir stressad och inte hinner ta hand om sig själv och sitt ätande.

Man vill så himla mycket, men måste säga nej till vissa saker ändå... Man måste prioritera, man kan inte vara överallt. Man måste säga nej, och man måste avstå från vissa saker - annars går man under.

Jag tror helt enkelt att jag måste fundera över vad jag egentligen vill med den här hösten - annars är nog risken stor att det blir för mycket för min lilla hjärna, och att jag bara trasslar in mig i stress och tokigheter.


Nu är det dags att sova...

Återkommer när jag har funderat. :)