Det är kanske inte konstigt om man sörjer
Ibland tänker jag att när man levt med en ätstörning som bästa vän i många år, och plötsligt förlorar den vännen är det kanske inte konstigt om man sörjer...
Man får vara ledsen, man får sakna sin vän och man får ha dåliga dagar. Men man får inte försöka få tillbaka sin vän, man får inte gräva ner sig brevid henne och man kan inte tro att det någonsin kommer bli som förr.
Det kommer aldrig någonsin bli som förr, och det är väldigt bra! Den där bästa vännen var nämligen inte bara bästa vän - hon var också den värsta fienden...
Jag vet att det livet jag lever nu, utan henne, är så mycket större, vackrare och roligare.
Man får vara ledsen, man får sakna sin vän och man får ha dåliga dagar. Men man får inte försöka få tillbaka sin vän, man får inte gräva ner sig brevid henne och man kan inte tro att det någonsin kommer bli som förr.
Det kommer aldrig någonsin bli som förr, och det är väldigt bra! Den där bästa vännen var nämligen inte bara bästa vän - hon var också den värsta fienden...
Jag vet att det livet jag lever nu, utan henne, är så mycket större, vackrare och roligare.
Kommentarer
Postat av: Ida
Så sant det du skriver.
När man väl gjort en positiv förändring så kan man inte gå tillbaka. Det är för bra på andra sidan :)
Ta hand om dig!
Trackback
