Jag håller på att bli missionär, tror jag.
Vi hade med oss gatukritor till några av barnhemmen, och barnen målade hur mycket som helst.
Här har de målat Sveriges och Ukrainas flaggor.
Det är helt fantastiskt att se barnens glädje! De äger nästan ingenting själva, utan delar allt de har med ca. 70 andra barn, de har inga eller frånvarande föräldrar och får ständigt kämpa för att bli sedda och få närhet och kärlek från en vuxen, de sover i samma rum som minst 9 andra barn och får sällan möjlighet att vara ifred med sina tankar. Och så är de så glada och så tacksamma! Att se det, gör att jag inte kan vara annat än tacksam över det jag har...
Här är en av stugorna på ett sommarläger för funktionshindrade och rullstolsbundna. Ett väldigt fint ställe, som vi fick vara med och jobba praktiskt på en dag. Vi rensade stenar ur jorden och så att de kunde så gräs där sedan... Man jobbar på ett helt annat sätt i Ukraina än vad man gör i Sverige. Man utgår inte så mycket ifrån de pengar man har, utan man börjar med ett projekt och jobbar med det tills pengarna tar slut - och sen tar man en paus och fortsätter när man har pengar till det. Detta innebär att det överallt finns en massa påbörjade projekt som man jobbar parallelt med.
Här är barnen på ett av barnhemmen vi har på. Vi tog en gruppbild innan vi åkte därifrån.
På bussen på vägen hem från Ukraina satt jag och prata med en kille som jobbar på den missionsorganisationen som vi reste tillsammans med. Han berättade en massa om den här båten "Logos hope", en missionsbåt som åker runt i hela världen och gör bra saker. Och jag måste säga att jag är supersugen på att åka ut. Jag som inte är bra på engelska och som alltid längtar hem efter en vecka utomlands - har plötsligt blivit sugen på att åka ut med en internationell missionsbåt i två år. Spännande! Jag vill vara med och göra en verklig skillnad i den här världen!
Min underbara, vackra, fina, fantastiska vän! Åh vad jag saknar och längtar efter dig! Så mycket att jag då och då går in här och läser trots att jag tänker att jag inte ska, för att egentligen vill jag ju höra dina tankar från dig, inte veta om dem "i förväg" eller "i smyg". Men. Nu är jag här, och då vill jag ge mig tillkänna.
Logos Hope lade till i gbg för något år sedan, var du och hälsade på då? Jag var nästan det, men något kom emellan. Jag älskar att läsa att du har haft det så bra och blivit så inspirerad! Jag tror att du kan göra otroligt mycket gott och tillföra massa till världen. Men jag kommer sakna dig enormt!
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst känns det som, men det ska jag inte :)
Jag tycker hemskt mycket om dig! Stora, stora kramar!!