Vaniljbullen

I morse kändes det jobbigt att gå upp ur sängen. Det var som om jag hade bestämt mig för att jag behövde gå ner i vikt, och när jag väl har bestämt det så fastnar jag lätt i de tankarna.

Jag börjar tänka att jag nog måste minska lite på fettet och kolhydraterna, och sen tänker jag att jag borde verkligen äta riktig frukost för att motverka de puckade tankarna, och sen tänkte jag att om jag äter frukost så har jag ingen chans att gå ner i vikt - och sen, efter en stund, satte jag mig och åt två mackor och en banan. Då kom tårarna...



Jag undrar om det inte är dags för pms-svängen igen... Det är verkligen inte helt omöjligt, så jag bestämde mig för att försöka mig på Jonas Helgessons taktik - jag fattade ett beslut och vägrade låta känslorna styra.

Nu har jag precis ätit lunch, och det kändes skit innan och det känns ännu mer skit efteråt. Men jag tänker inte låta känslorna styra! Jag kan inte hindra känslorna från att finnas och röra sig som de vill, men jag kan vägra att lyssna på dem och vägra låta dem bestämma...


Nu ska jag lägga mig en stund på sängen och gråta, för det känns som att jag behöver det. Och sen åker jag till torget och köper orkidéer till mina nya krukor. 

Så det så!