Vaniljbullen

Jag får helt enkelt hålla ögonen öppna...

Kom hem från kyrkan för en stund sedan, lade mig på sängen en stund, slöt ögonen och tänkte att jag är så himla lyckligt lottad! Jag har fantastiskt många fina vänner! Uppmuntrande, stöttande, positiva och peppande... Jag är aldrig ensam, jag har fler vänner än vad jag tror. Jag är omgiven av människor i alla åldrar - ungdomar, äldre, barnfamiljer och folk i min egen ålder. Jag rör mig i en så härlig blandning av människor - och det ger mig så vansinnigt mycket energi! Visst blir jag trött i huvudet av allt stoj och stim, men jag blir också väldigt glad. Och jag tror ärligt talat att jag skulle kunna vända mig till vem som helst av dem, och be om hjälp med nästan vad som helst (om jag bara var lite modigare).

Jag läser ganska sällan nu förtiden, trots att jag egentligen tycker om det och trots att jag lovat mig själv att jag ska läsa mer nu när jag inte har någon kurslitteratur att läsa. Men just nu läser jag en bok, Jonas Helgessons "Ett cp-bra liv". Och den är riktigt, riktigt bra! Han skriver mycket bra saker, och en sak som jag har fastnat för är det han skriver om känslor och beslut...

Så här skriver han: "Om jag bara skulle lyda de spontana impulser som mina känslor framkallar tror jag faktiskt att mitt liv skulle bli ett enda stort kaos. Jag skulle aldrig gå till tandläkaren. Jag skulle aldrig betala räkningar. Jag skulle aldrig diska. Jag skulle aldrig hänga tvätt. Vissa dagar skulle jag inte ens gå upp på morgonen.
---
Varje morgon när jag vaknar står jag, vare sig jag förstår det eller inte, inför ett val. Jag välja att enbart leva i mina känslor eller att leva efter ett slags besut som innebär att det blir en bra dag, det här. Jag kan fastna i känslan, se mig som en mycket handikappad och utsatt person och låta mina svårigheter växa sig hur stora som helst i tankarna - eller också kan jag bestämma mig för att se på mig själv som en helt vanlig kille som har många spastiska utmaningar men inga som han inte kan klara av.
---
Min poäng är att vi inte kan låta våra känslor ha den avgörande rösten i varje litet och stort vägskäl i våra liv. Vi har nog alla kört vilse på våra livsvägar någon gång, bara för att känslorna tog tag om ratten. Utmaningen är att varje gång styra tillbaka till den väg vi innerst inne vet är bäst."


Jag tänker att det på många sätt går att applicera på ätstörningar. När jag var sjuk lyssnade jag bara på mina känslor och mitt förnuftiga jag fick inget utrymme alls. Om jag vaknade en morgon och kände mig tjock och otymplig så stannade jag helt sonika kvar hemma i sängen. Om det kändes fel att äta något, så avstod jag från att äta det. Om jag kände mig misslyckad så var jag det - och då kunde jag lika gärna trycka ner och förnedra mig själv lite till. Om det kändes som att ALLA tittade på mig när jag skulle äta, då var det den enda sanningen.

Nu förtiden kan jag, i alla fall för det mesta, gå upp ur sängen även de dagarna jag känner mig hemsk och äcklig. Inte för att det känns bra, utan för att jag vet att dagen kan bli riktigt bra om jag bara bestämmer mig för att den ska bli det. Jag vet att jag brukar må bättre om jag bara kommer upp ur sängen och gör mig i ordning. Och jag vet också att när det går snett, när jag lyssnar för mycket på känslorna och låter de styra - då måste jag ta mitt förnuft till fånga, greppa ratten och styra tillbaks.

Hela dagen har jag tillbringat i sängen, och tre gånger har jag fått använding för hinken som stod bredvid. Nu i eftermiddags fick jag i alla fall en ny sorts medicin utskriven, så förhoppningsvis blir morgondagen bättre. Jag hoppas det, för jag behöver få behålla maten nu - min hjärna blir alldeles tokig när den inte får mat.

 


Alldeles nyss tog jag den nya medicinen, och nu ber jag en stilla bön om att maten ska få stanna kvar i magen. Jag orkar inte riktigt med en sådan här dag till...

Om medicinen verkar funka nu, så ska jag göra ett nytt försök med fisken och potatisen som blev över från middagen.


Wish me luck!

Jag är lycklig ägare till en rosa adidasväska! :) Den är väldigt fin! Jag shoppade faktiskt loss ordentligt igår: ett par jeansleggings, ett svart och ett vitt linne, en svart kjol och två pennor, och så väskan såklart.






För övrigt började jag äta pencillin igår, och jag mår riktigt, riktigt illa av den. Jag stannar hemma från jobbet idag och tillbringar dagen i sängen, med en hink bredvid mig... Jätteroligt! Jag ska äta den där himla pencillinen tills på lördag morgon, så vi får väll se om det blir något jobb den här veckan - eller om jag blir sängliggande tills kuren är över.

Jag kan inte sluta tänka på den där rosa adidasväskan. Nu har jag ändå avvaktat ett tag och känt efter - och jag är fortfarande lika förälskad i den... Då är det väl okej att köpa den?



I dag kom min personliga almanacka, den som jag vann för några veckor sedan. Den är jättefin, och rosa! Jag har suttit en liten stund nu och planerat. :) Jättemysigt, jag älskar att planera!





Nu är jag toksugen på att åka till torget och shoppa!
Jag har tvätt i tvättstugen, men när jag har vart nere och tagit hand om den så åker jag nog iväg en sväng till torget - jag behöver nog shoppa lite... :)

Ibland glömmer jag nästan att äta frukost på morgonen, för att jag tycker att det är så tråkigt... 

Ibland vaknar jag, går upp och börjar fixa med något och plötsligt märker jag att klockan har blivit mycket - och att jag visst inte har ätit frukost.


I morse gjorde jag så. Jag vaknade klockan 8.30, sprang ner till tvättstugen och stoppade i tvätten i maskinerna och när jag kom upp igen började jag ta hand om gårdagens disk. Nu är klockan 9.45 och jag har inte ätit frukost och jag är inte ett dugg sugen på att göra det heller...  


Jag ska strax pallra mig iväg till vårdcentralen, men först ska jag stoppa i mig lite frukost. Hur tråkigt jag än tycker att det är...

Idag var jag och provade jeans - fy vad jobbigt det var! Jag kände mig smällfet verkligen, men jag vet ju egentligen att det inte är mig det är fel på. Det är ofta byxorna som är små i storlekarna... Och det är ju inte konstigt att jag inte kan ha samma storlek som jag hade när jag vägde mycket mindre än nu. Inte konstigt alls, men det känns lite jobbigt.

I morgon eftermiddag ska jag sjunga på en barnvälsignelse, det brukar vara väldigt roligt, men jag vet inte vad jag ska ta på mig - och det känns mindre roligt. Måste nog ta en titt i garderoben nu innan jag går och lägger mig, för i morgon tror jag inte att jag kommer orka tänka så mycket...


Ska i alla fall försöka vakna så tidigt så att jag hinner fixa håret på något snyggt sätt - kanske som jag fick till det förra veckan. 


          



Nu måste jag öppna min garderob och försöka hitta något att ta på mig... :)

I går kväll blev jag akutsugen på choklad. Gick iväg till ica och köpte en 100 g schweizernöt, och åt upp hela... Kändes lite jobbigt, men vad sjutton - tänkte jag sedan. Det är fredag kväll och 100 g choklad är inte vansinnigt mycket, faktiskt!

Kvällen har jag ägnat åt att sy... Det blev tampongfodral/kortfodral. :) Jag är egentligen en ganska kass sömmerska - för jag har så himla dåligt med tålamod när det gäller just sömnad och synmaskiner. Jag önskar verkligen att jag hade tålamod nog att ge mig på svårare och mer komplicerade projekt än så här...





Nu är det dags för kvällsmat och Greys anatomy, det var på tok för längesen... :)

Jag är ledig i morgon, så det gör inget om jag kommer i säng lite sent i natt.

Jag var ju med i en tävling om en personlig almanacka för några veckor sedan, och vet ni vad!? Jag vann! Jag som aldrig, aldrig vinner - jag vann! Så i kväll ska jag sätta mig och beställa den där almanackan på www.personligalmanacka.se. Det är hur många beslut som helst som ska fattas, men det är bara att göra det! Det är ju roliga beslut ju! :) 


I dag har jag fattat mod och skickat iväg en tidsbeställning till barnmorskemottagningen. Det är tydligen dom som har koll på det där med pms-besvär och sådant. Och jag har börjat misstänka att jag har en del sådana... Hela jag förändras en gång i månaden och det är långt ifrån en positiv förändring.

Jag får minst 10 gånger närmre till gråt, jag reagerar konstigt på saker som jag aldrig annars reagerar på, och jag strular väldigt mycket mer med maten än vanligt. Och dessutom får jag ont i handen, men det är ju en mer fysisk åkomma, så att säga...

Jag får väll se vad som händer med den där tidsbeställningen, men jag har i alla fall gjort den nu... Det har jag vart på väg att göra länge! Jag vet inte om det går att få någon hjälp över huvudtaget, men det är ju värt ett försök.




I dag var jag på biblioteket en sväng, och det stod en så himla söt tant framför mig i kassan. Hon hade lånat en ljudbok, men hade problem med att lyssna på den hemma. Hon ville att bibliotikarien skulle spola tillbaka den för henne, för det gick inte att lyssna på den från början... Gulligt! Bibliotikarien svarade att det går inte att spola tillbaka cd-skivor, man bestämmer själv på sin apparat var på cd-skivan man vill börja lyssna....  :)