Vaniljbullen

Kreativitet, pyssel, bakning, vardagsskimmer och då och då ett inlägg om ätstörningar

Glad lucia!

I dag har vi firat lucia på jobbet... De är ju bara så fantastiska, barnen! Så fina i sina lusselinnen, tomtedräkter (en kille var spidermantomte) och pepparkakshattar! Och så bra på att sjunga och lära sig sånger och rörelser!


Jag har precis kommit på att jag gärna vill ha en julkrubba. Problemet är att jag bor så trångt, och har svårt att få plats med alla mina saker... Det blir lätt för mycket saker, och då blir det ju bara rörigt.


Har spanat in den här krubban på Village, men jag har inte bestämt mig för om jag får köpa den eller inte. Det måste jag fundera mer på... vad tycker ni?



I morgon kväll är det dags för julbord med jobbet. Jag hoppas att det går bra - men det tror jag att det ska göra... Jag har ju egentligen koll på vad som är en normal portion mat, och jag vet att det inte är hela världen om det skulle bli lite mer än vanligt. 


Sitter jag och funderar på vad mina kollegor ska få i julklapp...
Kanske blir det så här:






God natt! Nu är det sovdags, faktiskt!
Det är ju en dag i morgon också...

Åh, vilka fina julklappar, jag skulle bli hur glad som helst för en sån :)



Och heja dig med julbord! Det kommer gå superfint, och det bästa med julbord är att det finns inget som är normalt, man liksom äter det man vill i de mängder man vill - alla passar liksom på att äta det de tycker bäst om :)



Kram!

Du är precis sådär pysslig och duktig som jag önskade att jag var (om det inte vore för att jag är så satans rastlös). Jag får nöja mig med att baka skorpor till min mormor & morfar i julklapp; det är ju lite pyssel det med trots allt.



Förresten; julbordet kommer nog gå galant om du bestämmer dig för att det ska göra det. Hellre för mycket än för lite - det är ju trots allt julbord, och då om någon gång ska man väl ändå äta tills magen vill sprika? (dock har jag aldrig riktigt förstått tjusningen med det hela, men det är kanske bara jag)



Förresten, som ett svar på din kommentar (som jag liksom som vanligt är otroligt seg att svara på); Nu har jag det inte så kalas, och mitt mående är inte särskilt mycket att hänga i granen och jag önskar att jag kunde skriva saker som att 'det fixar sig', 'men jag kämpar på' osv, men det vore en lögn. Det går rätt åt helskotta just nu, och jag har ingen som helst aning om hur jag ska vända på det (om jag överhuvudtaget vill).



Hur har du det själv nu? Har jag lite lite rätt i om jag tror att sjukdomen inte längre är en stor del av ditt vardagliga liv?



Kram på dig!

(och julklapparna kommer nog bli superba, vad de än må bli för något)