Tomater och lite allmän stress, typ
Nu är det slut på friden... Jag har passat ett hus i två veckor, åt en alldeles vansinnigt fin familj (inte min egna, men nästan) - och i morgon kommer de hem. Jag har haft det precis hur gött som helst! Suttit i deras sköna soffa och kollat på Greys mest hela tiden, kunnat göra precis vad jag vill och plockat vad jag vill i kylen.
Men det ska bli väldigt kul att de kommer hem också, förstås! För det känns helt klart lite ensamt i huset när de inte är hemma.
I natt vaknade jag av ett hyfsat stort brak, och i morse när jag tittade ut genom fönstret låg alla de fem tomatkrukorna i en stor hög på altanen. Det kändes inte så jättekul - här har jag slitit i två veckor för att hålla de där tomatplantorna vid liv, och så går de och ramlar ihop i en liten hög dagen innan familjen kommer hem. Jag har rest dem upp och de verkar inte helt döda i alla fall. En del kvistar är avbrutna, men det finns allt en hel del kvistar kvar, med tomater på.
Nu är jag precis klar med min frukost och sitter och begrundar mitt liv och min hösttermin.
I går eftermiddag blev jag konirmationsledare, och plötsligt så var i princip alla tisdagar det närmaste läsåret uppbokade. Det känns roligt, för jag har funderat på det där med konfa ett bra tag, men samtidigt är det ju alltid lite skrämmande när man inser att man har bokat upp sig i ett helt år framöver.
Det lutar åt att de också blir barnkör i höst, på måndagar - visserligen inte så där våldsamt sent på kvällen men ändå en gång i veckan.
Varannan onsdag är också uppbokad, och eventuellt torsdagar (om jag bestämmer mig för att läsa en kvällskurs i tecken som stöd på folkuniversitetet). Därutöver ska jag alltså jobba, så pass mycket så att jag kan betala hyra och köpa mat och annat nödvändigt.
Jag är lite nervös, men jag är alltid nervös inför nya saker, så det kanske är i sin ordning. Det är så svårt att veta hur man ska tänka. Det är så lätt hänt att man vill så mycket och tar på sig så mycket ansvar så att man tillslut inte klarar av det. Samtidigt gillar jag när det händer saker...
Jag kommer förmodligen inte ha fullt upp med jobb varenda dag, så det är kanske okej att många av kvällarna blir uppbokade. Det är i alla fall bara roliga saker - och det är ju en fördel. Dessutom så kommer jag vara omgiven av människor som jag vet att jag kan vara ärlig inför. Jag kommer kunna säga till dem att jag behöver vara hemma och ta det lugnt en kväll, och de kommer fatta det. Jag tror att läget är under kontroll.
Men det ska bli väldigt kul att de kommer hem också, förstås! För det känns helt klart lite ensamt i huset när de inte är hemma.
I natt vaknade jag av ett hyfsat stort brak, och i morse när jag tittade ut genom fönstret låg alla de fem tomatkrukorna i en stor hög på altanen. Det kändes inte så jättekul - här har jag slitit i två veckor för att hålla de där tomatplantorna vid liv, och så går de och ramlar ihop i en liten hög dagen innan familjen kommer hem. Jag har rest dem upp och de verkar inte helt döda i alla fall. En del kvistar är avbrutna, men det finns allt en hel del kvistar kvar, med tomater på.
Nu är jag precis klar med min frukost och sitter och begrundar mitt liv och min hösttermin.
I går eftermiddag blev jag konirmationsledare, och plötsligt så var i princip alla tisdagar det närmaste läsåret uppbokade. Det känns roligt, för jag har funderat på det där med konfa ett bra tag, men samtidigt är det ju alltid lite skrämmande när man inser att man har bokat upp sig i ett helt år framöver.
Det lutar åt att de också blir barnkör i höst, på måndagar - visserligen inte så där våldsamt sent på kvällen men ändå en gång i veckan.
Varannan onsdag är också uppbokad, och eventuellt torsdagar (om jag bestämmer mig för att läsa en kvällskurs i tecken som stöd på folkuniversitetet). Därutöver ska jag alltså jobba, så pass mycket så att jag kan betala hyra och köpa mat och annat nödvändigt.
Jag är lite nervös, men jag är alltid nervös inför nya saker, så det kanske är i sin ordning. Det är så svårt att veta hur man ska tänka. Det är så lätt hänt att man vill så mycket och tar på sig så mycket ansvar så att man tillslut inte klarar av det. Samtidigt gillar jag när det händer saker...
Jag kommer förmodligen inte ha fullt upp med jobb varenda dag, så det är kanske okej att många av kvällarna blir uppbokade. Det är i alla fall bara roliga saker - och det är ju en fördel. Dessutom så kommer jag vara omgiven av människor som jag vet att jag kan vara ärlig inför. Jag kommer kunna säga till dem att jag behöver vara hemma och ta det lugnt en kväll, och de kommer fatta det. Jag tror att läget är under kontroll.
Kommentarer
Trackback
