sjukdomen har upptäckt fördelen med att vara frisk?
De senaste veckorna har jag mått väldigt bra, gjort roliga saker och inte tänkt på mat hela, hela tiden. Och tro det, eller ej - jag har gått ner i vikt. Jag är normalviktig, så det är ingen fara för den sakens skull, men nu när det har pågått i några veckor börjar jag inse hur mycket jag påverkats av den viktnedgången... Jag har fått energi av att bara veta att jag går ner i vikt. Så någonstans ligger fortfarande mitt fokus på fel saker.
Det är som om jag leker frisk, för att jag har upptäckt att jag går ner i vikt av det... Och hur friskt är det egentligen? Den sjuka delen av mig har upptäckt fördelen med att vara "frisk". Och det betyder ju också att jag sitter hos psykologen och säger att jag inte har gått ner i vikt medvetet - för det har jag ju inte, jag har ju bara mått bra och råkat gå ner i vikt. Fast samtidigt är det ju så att jag har kämpat ganska hårt för att "må bra", för att jag vet att jag går ner i vikt då....
Fattar ni vad jag menar, eller är det bara förvirrat? :)
Förstår precis! Hoppas du får en bra skön fredag. Kramar=)
Jag förstår exakt hur du menar, jag brottas med precis samma sak! Jag är så glad att jag är frisk nu,men jag är också VÄLDIGT glad att friskheten fört med sig en viktnedgång på 3-4 kilo. Jag undrar om jag varit lika glad om jag varit frisk fast gått UPP 3-4 kilo istället??? Jag kan också få de där kvalen som du beskriver så bra - "tänk om jag bara leker frisk och jag i själva verket är mer fixerad vid vikten än någonsin?"
Usch, jobbiga tankar!
Kram!
Förstår PRECIS hur du menar! Du är inte ensam om att tänka, känna och göra sådär... Den härliga känslan av att tappa i vikt tar bort förståndet, men samtidigt så ger det sådan ångest, för man vill ju bli frisk PÅ RIKTIGT! Egentligen vill jag bara att någon ska var så mycket slugare och starkare än vad äs är, men det är JAG som måste ta över, besluta mig för att göra annorlunda, för utan förändring så kommer aldrig några bra resultat!
