Den här gången gick jag segrande ur striden!

Hade bestämt att jag skulle träna med en kompis i eftermiddag. Vi har pratat om det ganska länge och nu äntligen skulle det bli av! Jag har inte tränat på det sättet sen i våras, när allt spårade ur och jag blev sjukt fixerad vid träning och vikt... Jag har cyklat och tagit promenader och varit ute och sprungit en del och så, men jag har undvikit gymmiljön - just för att jag påverkats så negativt av det. 

Jag trodde att jag skulle klara av det nu, jag trodde att jag var så pass frisk att jag skulle kunna hantera att träna i den miljön nu... 

Men för några timmar sedan, när det var dags för lunch, slog det slint i huvdet på mig... Jag tänkte först ta en av mina gamla tabletter, för att orka mer på träningen. Sen bestämde jag mig för att jag var friskare än så. Jag tog ingen tablett men åt i stället bara halva lunchen... Insåg hur ologiskt det var, att bara äta halva lunchen för att jag inte tog en tablett som jag inte tagit på ett halvår... Jag har ätit hela luncher hur många gånger som helst, trots att jag inte tagit någon tablett på länge... Pratade med en vän som sa "du får inte träna om du drar ner på maten samtidigt!"

Insåg att det där med träning inte är någon bra idé just nu. Jag klarar helt enkelt inte av det ännu. Jag är rädd för den miljön, jag är rädd för att hamna i tvång och jämföra mig med alla snygga och smala tjejer i träningslokalen. Jag är rädd för att jag inte ska känna mig nöjd med att träna en gång i veckan, rädd för att hela tiden känna att jag måste träna fler gånger än förra veckan... Jag är rädd för att träningen återigen ska bli högsta prioritet i mitt liv. 

Så, jag sa som det var till min kompis. Jag får inte träna i dag. Jag har haft och har fortfarande en ätstörning, och jag får inte träna när jag vill göra det av fel anledning. 

Kändes ganska misslyckat, till en början... Men efter en stund kändes det befriande... Jag sa nej, till de sjuka tankarna! Jag gjorde det! Jag gjorde det! Jag gick segrande ur striden! Ätstörningen vill att jag ska känna mig misslyckad, men det är inte sant! Jag är en segrare, idag var det jag som vann!


Kommentarer
Postat av: Simone

Åh läskigt! Du beskriver mig!!! Förlåt att jag kommenterar på ett sånt gammalt inlägg...

2010-12-09 @ 16:55:44
URL: http://anamiasimone.bloggsida.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0