Vaniljbullen

I lördags morse vaknade jag med en grym smärta i höger axel. Jag har haft ont i höger axel förut och jag känner väl igen smärtan - inflammation i fästet till supraspinatus...

Åkte hem till min mamma, eftersom jag behövde hjälp med att ta på mig kläder och tvätta håret och laga mat och sådant. I går var jag på vårdcentralens jourmottagning och hoppades på att få någon form av hjälp - kanske en kortisonspruta. Men icke! För på jourmottagningen gör de tydligen inget annat än skriver ut läkemedel, och jag som redan testat mängder av inflammationshämmande tabletter och har ett helt apotek med sådana hemma sa nej tack och gick därifrån...

När jag gått ner för alla trapporna och satt mig på bänken vid utgången kom tårarna. Och mitt i tårarna ringde fina C, bara för att kolla hur det gick för mig. Fy vad hopplöst allt kändes...

En stund senare ringde jag en vän som kan det där med akupunktur och hon ryckte ut på direkten nästan, och behandlade mig här hemma. Akupunktur gör ju helt sjukt ont, kan jag tala om för er som aldrig testat... För mig var det första gången i går och käre värld vad det gjorde ont - men det hjälpte faktiskt lite tror jag. Jag kan röra armen mer nu än innan, och jag trött och sov riktigt mycket i natt.

Hur som helst så är jag sjukskriven hela den här veckan och det känns verkligen galet segt! Vad gör man en hel vecka ensam med en ond arm och sina tankar? Nu sitter jag i soffan och är rastlös till tusen! Har visserligen varit ute en sväng, till torget för att handla mat, tulpaner och kökshandukar men nu har jag inget att göra igen.... Det står förresten en sats rosa maränger i ugnen också... Men de är inte riktigt färdiga ännu...

Funderar på att börja titta på en ny serie, Brothers and sisters. Har hört att den ska vara bra och säsong 1 ligger här på soffbordet och väntar på mig. Så egentligen är det väl bara att köra.

Vet inte om jag vågar mig på att sy på symaskinen, annars hade jag gärna velat så på en fin liten spets på mina nya kökshanddukar - det hade blivit fint!