Veckoplanering
Innan jag blev sjuk tyckte jag att det verkade riktigt, riktigt tråkigt att veckoplanera och storhandla. Jag förstod verkligen inte varför man skulle göra det, det var så förutsägbart på något sätt...
Sen utvecklade jag en ätstörning och det första jag gjorde varje morgon var att planera varenda minut av min dag - exakt vad och när jag skulle äta, när jag skulle träna och vad jag skulle göra där i mellan...
Jag gick ifrån att inte planera över huvudtaget, till att planera lite väl mycket.
Under våren, när jag gått på dagvårdsbehandling, har jag skrivit ett matschema för varje vecka. Till en början följde jag scehamt slavsiskt men allt eftersom blev jag mer och mer spontan och kunde frångå schemat och ibland äta vad jag var sugen på i stället.
På tisdag hoppar jag på min lärarutbildning igen, och jag erkänner att det känns ganska läskigt. Läskigt för att det är en ny situation - student och frisk. Sist jag pluggade hade jag nästan aldrig med mig matlåda till skolan, smet ofta från lunchen och skyllde på att jag hade ett ärende eller skulle träna... Nu är det skillnad, nu ska jag äta lunch och middag varje dag och samtidigt plugga, leva studentliv och träna en gång i veckan.
Jag tror det kräver en ny sorts planering... I alla fall till en början, för att jag ska kunna känna mig trygg och inte hela tiden oroa mig över matlådor och middagar. Därför mina vänner, har jag idag gjort en veckoplanering och varit och storhandlat. 
Det var riktigt mysigt faktiskt! Jag satte mig med min almanacka och mina kokböcker och funderade och planerade i godan ro. Sen gick jag igenom recepten, skrev en handlingslista med allt jag behövde för att laga de recept jag tagit fram och gick iväg och handlade. Nu efteråt känns det så skönt, så ni anar inte. Jag har koll, jag behöver inte fundera på hela veckan och bäst av allt - jag behöver inte handla på hela veckan (med undantag av fil och mjölk, möjligen).
Jag är nöjd!
Måste bara tillägga: jag drack en jättegod smoothie till mellanmål idag!
Mixa: 1,5 dl frysta bär, 1 dl yoghurt (hallon/rabarber) och 1 dl mjölk
- där har ni den -
Visst blir det roligare att äta om maten är färgglad!?
Man kan faktiskt anstränga sig och göra middagen fin och rolig, även om man inte ska ha gäster.
Man kan försöka göra det vackert, färglatt och mysigt.
Man kan tända ljus, sätta på musik och göra måltiden till något extra...
...även om man är ensam hemma.
Om att ifrågasätta och kritiskt granska...
...äter normala människor mindre än vanligt, när de är sjuka och ligger hemma och snörvlar?
Frågade en vän och fick till svar:
"Om man äter mindre så gör man inte det för att man fick en legitim chans att äta färre kalorier utan för att man är sjuk och inte orkar"
Eftersom jag låg hemma och var sjuk så hade jag tid att fundera lite över det där...
Jag var inte själv medveten om varför jag ställde den frågan, jag insåg inte hur mycket sjukdom det låg där i. Men det insåg min vän, hon såg att frågan ytterst handlade om att legitimera ett lägre kaloriintag och hon svarade på ett väldigt bra sätt, tycker jag.
Ja, ibland äter man mindre för att man är sjuk, men om man äter mindre så gör man det just för att man är sjuk och inte orkar. Man gör det inte för att man rör på sig mindre och därför behöver mindre energi...
Jag är tacksam över att jag har vänner som hjälper mig att genomskåda sjukdomen när jag själv inte klarar av det.
Att bli frisk, tror jag, handlar en del om att våga ifrågasätta sig själv och sina tankar och handlingar. Att nu och då stanna upp och fundera över varför man gör som man gör och tänker som man tänker... På väg till träningen - varför vill jag träna nu, känns det roligt, har jag egentligen andra saker som jag borde göra först? I provrummet - köper jag klänningen för att jag tycker att den är så fantastiskt fin eller för att jag kan ha den i en storlek mindre än vad jag från början trodde? På lunchrasten i skolan - springer jag ett ärende på stan för att jag verkligen måste göra det precis då, eller gör jag det för att komma undan lunchen? På glasscaféet - väljer jag sorbet för att jag tycker att det är så vansinnigt gott eller gör jag det för att det inte känns okej att välja två kulor vanlig glass?
Ni hajar grejen va? Jag vill så ofta som möjligt ifrågasätta och kritiskt granska mig själv och mina syften.
I am back!
Våren ligger för mig till stor del täckt i dunkel. . . Veckor och dagar flyter ihop och jag har en underlig känsla av att den på något sätt passerat utan min närvaro. Trots det har jag i allra högsta grad varit närvarande. . . Jag har kämpat, kämpat lite till, upplevt hopplösthet, nästan givit upp och tagit nya tag och kämpat igen. Och det har givit resultat.
Jag är inte frisk, ätstörningen gör sig påmind nu och då i tankar och känslor som utifrån sett tycks helt ovidkommande. Sjukdomen vill fånga in mig igen, den vill ha mig i sitt grepp helt och fullt. . Ibland låter jag mig luras, men jag blir hela tiden bättre på att genomskåda den och avslöja dess bedrägliga intentioner. Långsamt går det och det tycks som jag behöver ständig bekräftelse på att min bedömning är riktig, Men en dag ska jag våga lita på mig själv och mitt eget omdöme, helt och fullt...
Jag tror att det är därför jag är tillbaks här. För att jag inte vågar släppa taget och kasta mig ut, för att jag fortfarande behöver ständig bekräftelse på att jag är på väg åt rätt håll, för att jag inte kan lita på mig själv.
Några saker har jag lärt mig sen sist:
Jag ska bara läsa bloggar som bygger upp och som är på väg åt samma håll som jag och jag ska aldrig, aldrig någonsin nämna en siffra, som har med vikt eller kalorier att göra, i min egen blogg. Jag har insett hur jag själv påverkas av att läsa sådant och jag vill inte påverka någon enda människa i fel riktning!
