Just nu ägnar jag mig mest åt min symaskin och min självkänsla...

Det tar på krafterna att jobba med sin självkänsla, det vill jag lova. Fast nu är det inte så att jag bara jobbar med självkänslan, jag gör faktiskt praktik också - och det tar också på krafterna. För att koppla av och slippa tänka, sätter jag mig vid symaskinen och producerar mössor och nyckelband. Så skönt! Jag vet inte om jag hade orkat utan min symaskin just nu.




Jag har bestämt mig för att formulera en veckans sanning om mig själv, varje vecka. Så här lyder den den här veckans sanning: Att jag blev illa behandlad betyder inte att jag inte var värd bättre, det betyder bara att jag inte fick den omsorg jag egentligen var värd.


Om att förändra sin självbild

Just nu jobbar jag ganska intensivt med att förändra min självbild och göra mig av med den inre kritikern som härjat inom mig så länge jag kan minnas. Det är ett tufft och energikrävande arbete, men jag börjar redan nu se resultatet av det. Jag gör små, små framsteg och jag skaffar mig hela tiden nya små insikter om hur jag fungerar och varför jag reagerar som jag gör.

Jag har tagit tag i mitt förflutna och börjat sätta ord på det för första gången. Jag har börjat se samband, och jag har börjat inse att den skuld jag tog på mig som liten egentligen inte är min. Den skulden tillhör någon annan.
Det är en spännande resa jag har startat, och jag vet inte riktigt vart den kommer leda. Det enda jag vet är att det stundtals kommer bli ordentligt energikrävande och att det i slutändan helt säkert kommer vara värt all kamp.
Det är långt kvar på min resa, men jag har i alla fall börjat få upp hoppet om att jag en dag kommer kunna leva mitt liv helt fritt från skam och självförakt. Jag tror det och jag hoppas det. Och jag tänker kämpa för det tills det blir verklighet! Så det så!

Jag har fått en symaskin!

Jag fick en symaskin i födelsedagspresent och härom dagen köpte jag trikåtyg och började sy mössor som en galning. Än så länge har det bara blivit de här två färgerna, men det ska allt bli fler framöver - det är ju hur kul som helst att sy mössor!


       

Den gula med tågen ska min äldsta brorson få, och den blåa har jag fått en beställning på till en liten kille som heter Bobbo. Han provade den i förmiddags och ville inte ta av sig den - det är ett bra betyg det! :)

Vem är det egentligen som bestämmer?

Trots att jag räknat mig som frisk i ungefär två år så känner jag då och då att jag till exempel inte får köpa vitt bröd eller inte får äta pasta till middag. Jag förstår allvarligt talat inte varifrån de där förbuden kommer. De bara dyker upp som från ingenstans och helt utan logik. Vem är det som bestämmer sådana konstiga saker över mig? Jag har väldigt svårt att förstå det...

Nu på senare tid har jag lärt mig att de där konstiga förbuden ska trotsas och inte följas. För om jag börjar följa de där förbuden så blir de bara fler, och då får den där som försöker bestämma över mig bara mer och mer makt. Därför gick jag ner till ica idag och köpte vitt bröd, bara för att jag inte fick.

Det ni!

För jag vet att om jag hade köpt ett grovt bröd och lyssnat på förbudet så hade jag en halvtimme senare inte fått ha något pålägg på brödet. Och kort därefter hade jag kanske inte fått äta kolhydrater alls... Och så hade det fortsatt tills förbjudetlistan varit flera meter lång.


Jag blir så himla arg på den där förbannade sjukdomen som aldrig riktigt vill släppa greppet om mig! Jag är ju grymt mycket bättre på att stå emot den nu, men jag hade ännu hellre velat slippa förbuden helt...

Det finns hopp för mänskligheten

Hej på er! Rytmiklektionen gick riktigt bra för att vara den första med den gruppen. Det är ju alltid svårt att introducera nya sånger och nya övningar - men barnen tyckte att det var roligt och pratade om vad de vart med om resten av dagen. Kul! Jag är inte världens sämsta pedagog! :)

Var på stan en sväng igår och fick syn på den här affischen. Det gläder mig att det finns folk som vågar protestera mot alla omöjliga ideal som vi ständigt utsätts för. Det finns hopp för mänskligheten!



För övrigt överraskade jag C positivt här om dagen, genom att säga till henne att man ju faktiskt känner när man är hungrig och när man känner det får man ju ta en paus i det man gör och gå och äta något. Hon hade då jobbat i ett sträck utan matpaus från klockan 13.00 till kl. 21.00. Inte okej!

Hon sa att hon tyckte att det var roligt att det var jag som sa det till henne och inte tvärt om... :)


Nu ska jag leta upp ett recept på någon trevlig röra och sen ska jag gå och handla och ladda lite inför melodifestivalen.


Prestationsångest AB

I morgon ska jag ha rytmik med en ny grupp barn och jag är så galet nervös. Jag har suttit och planerat hela kvällen och vridit och vänt på min lektionsplanering och bytt plats på momenten och gått igenom alla övergångar i huvudet säkert hundra gånger. Ändå kan jag inte slappna av. Jag bygger så mycket av mitt värde på prestation så jag vet att mitt mående kommer påverkas av hur min lektion går i morgon. Jag försöker tänka att det är skit samma hur lektionen går - jag är lika mycket värd för det. Men jag har svårt att få in det i min hjärna.

Det är svårt att introducera nya saker i en barngrupp och framför allt när man inte känner barngruppen. Jag får göra ett försök i morgon och om det inte blir bra så är det bara att tänka om och göra på ett annat sätt. Värre än så är det inte...





Jag är så mycket bättre än vad jag tror, jag måste ju för i allsin dar våga lita på min kompetens - jag är snart färdigutbildad och måste tro att jag kan det jag ska kunna.

För jag kan!


RSS 2.0