Vaniljbullen

Vi hade konsert eller vad man ska säga i förmiddags, med en fantastisk låtskrivare som heter Michael Johnson. Många gånger uttrycker han mina känslor på ett mer träffsäkert sätt än vad jag själv har förmågan att göra. Den här texten är en sådan text, och extra träffsäkert blev det i förmiddags när fina, fina P sjöng.

Du stormade mitt läger
och natten var så ljummen
och jag var inte alls beredd
Du gick rakt igenom dörren
stod bland alla mina saker
bland drömmar som jag aldrig övergett


Och jag lutade mitt huvud
mot ditt bultande hjärta
och kände dina slag bli mina slag
om jag kunnat stanna tiden
frysa ögonblick sekunder
en evighet för varje dag


Jag ska ta ett steg åt sidan
bringa ordning ibland minnen
börja om i nån bemärkelse med dig
Jag ska söka dolda skatter
i mitt hjärtas öde trakter
Jag ska se om detta leder dit jag tror


Jag dansade på molnen,
sjöng ditt namn från estaraden.
Välte världen med en enda bön
Ibland mullrande tungor
och upplyfta händer
såg jag himlen komma ner
som eld, som glöd.


Och jag byggde höga murar
av bekännelser och löften,
förblindades av alla stora ord
Jag lovade att älska
och jag lovade att följa
Att gå i dina spår på denna jord.

Jag ska ta ett steg åt sidan
bringa ordning ibland minnen
börja om i nån bemärkelse med dig
Jag ska söka dolda skatter
i mitt hjärtas öde trakter
Jag ska se om detta leder dit jag tror

Michael Johnson


För mig är den här texten så vansinnigt träffande, och i förmiddags hade jag svårt att hålla tillbaks tårarna och på ett sätt hade jag önskat att jag inte hade behövt göra det... Det hade vart så skönt att bara släppa på allt och låta gråten komma, när den ville... Men jag fick spara gråten tills nu, ikväll.

Jag tänker att man genom sitt liv samlar på sig svåra minnen krossde drömmar, besvikelser och misslyckanden - det är liksom en del av att vara människa. Och för mig handlar den här texten om att Gud inte vill låta oss gå och bära på det där skrotet i onödan. Han går rakt igenom dörren och ställer sig mitt i vårt hjärta, bland allt vårt svåra. Och han hjälper oss att bringa ordning i det där svåra kaoset, han lämnar oss inte ensamma i det. Vi får luta oss mot honom och dela hans hjärtslag när vårt eget hjärta känns tungt och har svårt att bulta.
Det finns så mycket vackert i våra hjärtan, vackra saker som vi kanske inte ser för att det är så rörigt där.

Ibland rullar livet på för fort, ibland behöver man ta ett steg åt sidan, sätta livet på paus och ägna sig åt sitt eget hjärta och allt det skrot som finns där blandat med allt vackert.


För mig handlar det nog mycket om misslyckandet, besvikelser och skuld- och skamkänslor.

Så mycket som inte blev som jag hade tänkt mig, så mycket jag misslyckats med och så mycket jag behöver förlåta mig själv för. Alla de gånger jag skadat andra människor... De där andra människorna har nog förlåtit mig för länge sen, det är till stor del jag som har svårt att förlåta mig själv.
 

Önskar att jag visst hur man gjorde för att på allvar bringa ordning i hjärtat, bland minnena och allt det svåra... För jag skulle nog behöva det...