Vaniljbullen

Pratade lite med C i eftermiddags, och hon sa att jag inte behövde be om förlåtelse - hon vet att det inte var jag som hatade henne, utan sjukdomen... Hon är världens finaste människa! Tänk att hon har orkat med mina stolligheter och sjuka beteenden och liksom stått kvar och fortsatt stötta mig trots all skit hon fått ta emot.

Alla gånger jag låtit henne veta hur mycket jag hatar henne och hon bara svarat att jag kan hata henne hur mycket jag vill, och hon tänker ändå inte sluta bry sig. Jag kan inte låta bli att tycka att det är ganska storartat. För det är jag henne evigt tacksam!  


Kom ifrån jobbet ganska tidigt i kväll och köpte med mig thaimat på vägen och nu sitter jag och pusslar och tittar på "På spåret" (egentligen väntar jag på Skavlan).

Det här pusslet fick jag av min mamma i julklapp - det har legat halvpusslat under soffan sen i julas. I dag plockade jag fram det igen och det är ju riktigt mysigt att sitta och pussla för sig själv märker jag nu!

Jag pusslade väldigt mycket när jag var i behandling för två år sedan, men sedan kom jag av mig... Tror bestämt att jag ska ta upp det igen - för det är ett bra sätt att koppla av när man haft en trasslig vecka på jobbet.

Hoppas ni har en trevlig fredagskväll!