Var ju i Norge i helgen, och hade det helt fantastiskt härligt på många sätt... Alldeles underbart att sätta sig i en buss och åka från stan och lämna vardagen för några dagar!

Lite kämpigt blev det dock med maten. Till viss del var jag förberedd på det, men jag visste inte att det skulle kännas så jobbigt att äta middag efter en lång dag i skidbacken. Det var som att det blev mindre okej att äta middag för att jag hade varit ute och rört på mig hela dagen. Tanken är så bakvänd, jag vet att jag tänkte så för ett år sedan också - när jag tränade som mest. När jag tränade blev det bara jobbigare att äta - för jag ville ju inte göra träningen ogjord genom att äta upp de kalorier som jag nyss gjort av med....

Pratade lite om mina konstiga tankar och reaktioner, men en kille som var med på resan. Det var väldigt skönt! Skönt att få säga det högt - det blir så tydligt hur konstiga och ologiska tankarna är, när man säger de högt till någon annan. Skönt att han bara lyssnade och höll med om att det var ologiska och osanna tankar... Vi pratade lite om träning också. Jag sa att jag skulle vilja börja träna igen, fast på ett normalt sätt.

-En dag kommer jag kunna träna på ett friskt sätt, men tills dess får jag hålla mig på avstånd från gym och annat-