Vaniljbullen

Just när jag trodde att jag började få grepp om hur jag och min kropp reagerar och fungerar när jag ska ha mens, så ställs allt på ända... 

Härom dagen, eller egentligen härom natten, när jag som bäst höll på att städa badrumsskåpet fick jag syn på en hyfsat stor spindel som kröp omkring på golvet. Jag ogillar spindlar, det gör jag absolut - men den här gången reagerade jag verkligen som om jag hade en allvarlig spindelfobi. Jag skakade och grät och kunde inte sätta ner min fot på golvet - och tillslut lyckades jag ta mig ut i hallen, ta på mig stövlarna och lämna lägenheten och ställa mig utanför på gatan, där mamma fick komma och hämta mig.

Så har jag aldrig förut reagerat på en spindel... Däremot har jag inte trasslat så mycket med maten, som jag trodde att jag alltid gjorde dagarna före mensen. Det känns väldigt konstigt. Jag hade förberett mig med matschema som jag skulle börja följa så fort jag märkte att det började kännas jobbigt. Och så blev det inte jobbigt, nästan inte alls faktiskt.


Antar att jag borde vara tacksam över att det funkat så himla bra med maten den här gången, men jag känner mig faktiskt mest förvirrad... Fast, visst är det skönt också!