Tårtbuffé
På lördag har vi tårtbuffé i kyrkan, som en del av terminsstarten, typ... I två veckor har jag oroat mig för det, legat vaken på nätterna och funderat. Försökt föreställa mig hur det kommer se ut, vad det kommer finnas för tårtor och försökt bestämma mig för vilken tårta jag ska ta. Jag har pratat med några vänner, som har lovat att hjälpa till och stötta. . .
Grädde är en sådan sak som fortfarande inte känns okej att äta, så det har jag funderat jättemycket de senaste veckorna.
Hade ett samtal med en av mina vänner, angående den där grädden...
Jag: Tror du att det är grädde på alla tårtorna?
Vännen: Ja, man brukar ju ha grädde på tårtor... Men, man dör ju inte av att lite grädde.
Jag: Nej, det kanske man inte gör. Men...
Vännen: Men, vadå?
Jag: Man kanske måste kräkas.
Vännen: Det måste man inte alls!
Jag: Nej, det kanske man inte måste. Men, det kanske känns som att man måste det...
Även om jag vill kunna äta samma sak som alla andra, så kanske jag måste inse mina begränsningar.
Jag vet med mig att grädde är svårt, det är en något som jag faktiskt inte klarar av att äta utan att kräkas, ännu... Då känns det inte som att det är värt det riktigt, att förstöra den dagen.
Nu har jag och min vän bestämt att jag inte ska äta grädde på lördag, om jag inte känner mig helt trygg med det. Jag ska ta med mig mellanmål hemifrån och äta tårta om det finns någon tårta som känns okej att äta - annars kan jag ju alltid äta mitt medhavda mellanmål.
Hur tänker ni om sådana saker?
För mig känns det som en seger, bara att inte avstå från hela tillställningen för att det är mat inblandat. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig misslyckad för att jag inte klarar av att göra som alla andra.
Du gör helt rätt i att ta med eget mellanmål, så gör jag ibland. Visst känns det konstigt att man själv kanske sitter där och äter en frukt eller vad man nu valt till mellanmål när alla andra sitter där och äter tårta. Men hellre det än att hela dagen blir förstörd bara för att man ville försöka klara det som andra klarar. Ät tårta när du känner du är redo, då kommer du klara av att hantera känslorna bättre, ifall det blir jobbigt efteråt. Stressa inte fram ngt, du kommer klara det tids nog, jag lovar. Ta ett steg i taget och känn dig abslolut inte misslyckad om du väljer eget mellanmål. Känn det som att du vunnit eftersom du faktiskt tagit kontrollen över situationen. Du kan! Håller tummarna för att det går bra. Kramar:)
Jaaaaa Hon e tillbaka :D
Kärlek vännen och jag hoppas att vi i nästa vecka kan ta en lunch... skola tis-tors bara... (A) Hur går de för dig?
Puh-kram
...med undantag för nästa vecka såg jag... ^^ =P
mån+tors f, å ons em e de skola nästa vecka.. hade vart skönt slippa in till stan tisdag... =) Funkar ngn annan dag för dig? Kramis
Sv. Ja igår blev det inte så mycket mat om jag ska vara ärlig, det sista jag åt var lunch eftersom det var nollning så hade vi inte tid att äta, jag som hade planerat med mat etc. men vi var på nollningen så länge att när jag kom hem så slocknade jag direkt. Men dagen efter brukar jag vara duktig på, saltar extra mycket på all mat (eftersom salt binder vätska och man har vätskebrist dagen efter), äter massvis med bär och en varierad kost. Så även idag, man blir så mycket piggare då. :)
Ps, det kanske bjuds på kakor om det bjuds på tårta, du kan ju ta någon kaka om det är grädde på alla tårtor?
