1,2,3,4
2. Jag har fått för mig att jag ska göra om min städgarderob till pysselvrå. Så nu ska det målas och byggas och flyttas runt saker och grejas... Tråkigt att det blir så rörigt under tiden man håller på - men väldigt roligt när det är färdigt!
3. Funderar på att börja med smycketillverkning på allvar, kanske till och med ge smyckena ett namn och försöka sälja lite. Måste fundera vidare på det där med namn...
4. Grymt orolig för lillebror och hans förhållande till sig själv. Han beteer sig lite smått ätstört, och jag kan inte riktigt blunda för det. Jag älskar honom, och vill inte att han ska trassla in sig i dumheter.
Det blir bättre - Linda Lampenius
Nu sitter jag och försöker formulera en ansökan till en privat mottagning som jag fick tips om idag. Tydligen skulle jag kunna få bättre och snabbare hjälp där än på det stället som jag senast var aktuell för. Så nu ska jag få min egenremiss skickad tillbaka till mig igen, och så ska jag skicka en ny ansökan till den här privata mottagningen.
Känns ganska segt att bara bli runtskickad överallt, så nu hoppas jag att jag verkligen får hjälp på det här stället som jag ska söka till nu.
Härom dagen tipsade C mig om programmet "Det blir bättre", avsnittet där Linda Lampenius berättar om sina ätstörningar. Tittade på det igår och grät mig igenom hela programmet. Jag blev så peppad av Lindas ord - och samtidigt så ledsen, när hon beskrev ensamheten och skammen.
Här är en länk direkt till programmet:
http://www.tv3play.se/play/244596/?autostart=true
Några timmar senare pratade vi i telefon, jag och C - och jag grät igen, i nästan 40 minuter. Hon vet att hon inte fattar någonting av den kamp och det helvete jag lever i och kämpar med, men hon vet också att jag kan, vill och vågar mer än vad jag tror. Och hon vet att jag är världens finaste tjej, dotter och vän, och hon vet att jag måste vända skeppet nu - innan det har gått alldeles för långt.
Jag är så tacksam över att hon tror på mig, och över att hon vägrar att lämna mig ifred trots att jag ibland skriker åt henne och ber henne dra åt pipsvängen...
Just nu orkar jag inte kämpa emot allt sjukt på egen hand, men jag ska försöka formulera ett bra brev till den privata mottagningen och sen kan jag bara hoppas att de vill ta emot mig och hjälpa mig. Just nu orkar jag inte kämpa för min egen skull alls, just nu gör jag allt bra jag gör för någon annans skull. Och just nu får det vara så...
Lycklig och tacksam!
Jag har så otroligt många fina vänner, och när jag är tillsammans med C och hennes familj så känns det som att jag har en riktig och otroligt fin familj också... Jag älskar dem, något helt galet mycket! Jag hör ihop med dem på ett helt annat sätt än vad jag någonsin har hört ihop med min egen familj. Känns lite hemskt att säga, men så är det...
Två presenter gav jag bort idag... En till "lillebror" och en till världens finaste Pilli.
Satt ganska länge igår och klurade på vad jag skulle skriva på lillebrors konfirmationskort och tillslut hittade jag en bit av en låttext som jag tyckte passade bra...
"But the rulers of this earth could not control him. No, they did not take his life - He laid it down.
And all the chains of death could never hope to hold him. So in the night, my hope lives on."
Fina Pilli fick också en present idag. Bara för att hon är söt och för att jag tycker om henne, och för att jag råkade hitta ett fint linne igår på rea, som jag tyckte att hon skulle ha. Och bara för att jag tycker om att ge bort presenter...
Dessutom, fick jag tips om ett litet dragspel som de tydligen hade på second hand just nu. En kille som jobbade där igår såg det och tänkte på mig och tipsade om det. Så nu ska jag smyga upp dit och ta mig en titt på det och kanske köpa det innan torsdag när de har öppet nästa gång.
Nu börjar det bli dags för sängen, för i morgon är det måndag och jobb igen...
Hur kommer det sig, egentligen?
Hur kommer det sig att jag alltid har så himla svårt att somna när jag verkligen borde sova? När jag ska upp och jobba dagen efter och när jag vet att jag måste vara pigg och alert och positiv? Och hur kommer det sig att jag sover så himla bra när jag är ledig dagen efter, och kan sova hur länge som helst? 
Jag blir tokig på det! Jag är skittrött nu, och har legat i sängen i en dryg timme och försökt somna - utan någon som helst framgång.
Önskar att jag var en hund, eller en katt, eller en ekorre eller en giraff eller en gris eller något annat djur som aldrig har någon tid att passa och inte måste vakna en speciell tid för att gå till jobbet. Det vore ju så himla skönt!
Nu har jag druckit en kopp te och försökt rensa hjärnan från snurriga tankar - det börjar bli dags att ge sig i kasst med ett nytt sovförsök tror jag.
God natt!
Nytt födelsedagskort
Jag är verkligen inne i en pysselperiod. Jag gör massor av kort och jag skickar faktiskt iväg dem också - det är inte så dåligt! Tänk va, de i min närhet som fyller år eller tar studenten eller konfirmerar sig, eller får barn eller gifter sig - de får faktiskt korten som jag gör till dem... 
Jag mår inge vidare just nu. Har trasslat in mig en massa i träningstankar och har verkligen inte alls koll på läget. Så det mesta som har med mat och träning och vikt och utseende att göra, känns ganska jobbigt just nu.
Kanske är det därför jag producerar så mycket kort - som ett slags terapiarbete helt enkelt, eller som en flykt kanske (för att slippa tänka på mig själv).
Stundande konfirmation + skisstävling = sant
Blir ni sugna på att delta i tävlingen så hittar ni reglerna på scraplagrets hemsida (ovan).
Här är skissen som jag gick i gång på...
... och här är mitt bidrag i tävlingen.
Min stora "lillebror" konfirmeras nästa söndag och han kommer bli strålande glad för det här kortet (tror jag).
Nu gäller det bara att hitta på en bra present till honom också. Han önskar sig ju ingenting, den lilla knasbollen!
När man fyller 15 år och konfirmeras inom loppet av tre veckor, då ska man väl passa på att önska sig saker? Man har ju världens chans att få det man vill ha...
Underbar dag och remisssvårigheter
Vilken underbar dag!
Jag har tagit det väldigt, väldigt lugnt nu på morgon. Klockan är 11.45 och jag har precis duschat och ätit frukost...
Om en liten stund ska jag ge mig iväg på årets första riktiga cykeltur. Jag ska cykla till torget och fixa pinkod till mitt kontokort och lämna tillbaka några lånade filmer på biblioteket. 
Min cykel är visserligen gammal, men inte riktigt såhär gammal - tack och lov!
I går eftermiddag damp egenremissen ner i mitt brevinkast, och jag blev helt nervös och pirrig och rädd och orolig och allt på samma gång. Slet upp kuvertet och läste igenom frågorna som jag förväntades svara på. Nu är utmaningen att formulera sig på rätt sätt, så att jag framstår som tillräckligt sjuk för att behöva hjälp och samtidigt inte sjukare än vad jag är. Det är svårt - för jag tycker egentligen inte att jag är så himla sjuk. Men C har lovat att hjälpa mig med formuleringarna och så, hon har ju ändå ett utifrån perspektiv på det hela och kanske ser hon vissa saker på annat sätt än vad jag gör.
Min första månadsskiss
Jag är egentligen inte särskilt duktig på det där med scrapande, men det är ganska roligt!
Vad tycker ni om min tolkning av skissen? Jag känner mig ganska nöjd, förutom att det kanske fattas någon form av text på den högra sidan...
Om man någon gång saknar inspiration (det händer mig nästan jämt), så kan man sticka in huvudet på den här hemsidan: www.kortskissen.se, och vips så har man massor av inspiration! De kommer med en ny skiss varje vecka så i deras arkiv finns det massor av inspiration!
Det kan inte bli annat än gott!
Det händer ibland att jag gör glass, genom att vispa vaniljkesella och frysta hallon och det är helt fantastiskt gott! Kan bara föreställa mig hur gott det skulle vara att byta ut vaniljkesellan mot den nya rabarberkesellan!
Käre värld!
Jag kan knappt bärga mig tills det blir kväll och jag får äta efterrätt!
Livet är mer än bara mat, vikt, träning och utseende!
Och så finns det så många tjejer som självmant ger sig in i den världen. Och det är kanske inte så konstigt egentligen... Det är ganska lockande till en början, man får en kick av att se vågens siffror sjunka och man njuter av att äntligen ha kontroll över något.
Men det varar inte särskilt länge, den där kicken och känslan av kontroll. Ganska snart övergår de känslorna i ångest istället. Ångest över att man äter över huvudtaget, ångest så fort siffrorna på vågen inte sjunker och ångest varje gång man missar ett inplanerat träningspass.
Man kan leva ganska länge i tron att man har kontroll och själv är den som bestämmer över sitt liv. Men rätt som det är, när man blir konfronterad eller av någon anledning vill förändra sitt sätt att leva - då märker man att man inte har någon som helst makt över sitt liv. Man har fastnat i det som kallas ätstörningar, och man kan inte längre göra annat än att leva som man lever.
Det är inte så himla lätt att plötsligt börja äta vanlig standard fil när man har ätit lättfil i fler år, eller börja äta kolhydrater (som pasta och potatis) när man "klarat sig" utan det länge. Eller för den delen sluta räkna kalorier när man haft stenkoll på varenda liten kalori man stoppat i sig och gjort av med.
Jag önskar att alla unga tjejer och killar fick höra åtminstone en sådan här berättelse, om hur fruktansvärt svårt och tufft det är att ta sig ur en ätstörning när man väl fastnat där. För man måste ta sig ur den där sketna ätstörningen förr eller senare, om man inte vill dö väldigt, väldigt ung.
Livet är så mycket mer än bara mat, vikt, träning och utseende!
Luftrörskatarr, nytt pyssel och väntan på brevbäraren
För att få tiden att gå har jag pysslat lite...
Ett förslag till bröllopskort till ett par som gifter sig i sommar.
Jag fick förresten svar från ABenheten härom dagen. Jag skulle ringa till deras sekreterare och be henne skicka en blankett för egenremiss till mig. I onsdags tog jag mod till mig och ringde, och sekreteraren lovade att skicka blanketten så fort som möjligt. Så nu sitter jag och väntar på att den ska dimpa ner i brevinkastet. Den kommer säkert inte idag, men man vet ju aldrig...
Nu ska jag fortsätta min tråkdag... Äta lite lunch och kanske sortera syskrinet eller spela lite dragspel.
Måste bara tipsa om ett gott recept!
På påskafton, när jag var hemma hos C och hennes familj lagade vi en jättegod kycklingrätt. Tänkte att jag skulle tipsa om receptet, för jag tycker så mycket om det och har lagat den flera gånger sen i påskas.
Här kommer receptet: Först skär man kycklingen i skivor och steker den tillsammans med lite hackad lök. Sen häller man över grädde, mjölk, vatten, vitt vin och pressad citron och kokar upp till en sås. Och till sist pressar man i lite vitlök och lägger i oliver och kanske en kvist timjan.
Supergott är det! Och jag älskar att jag kan laga det utan exakta måttangivelser. Jag häller i en skvätt grädde och lite mjölk och det blir jättebra! :)
Jag köpte kryddor på påskafton också, och planterade dem i min lilla cykelkorg på balkongen. Jättefint blev det, och det är väldigt smidigt att bara kunna öppna balkongdörren och ta en kryddkvist när man behöver.
I går lärde jag mig att göra ett nytt sorts kort också. Var på födelsedagskalas och fick se ett sådant, och när jag kom hem var jag bara tvungen att försöka göra ett själv. Visst blev det snyggt!?
