En större befrielse än vad jag trodde
I dag har jag gjort mig av med mina sista bantningsprodukter... De har legat i skafferiet länge nu, men i dag har jag alltså gjort mig av med dem - och det känns fantastiskt skönt!
Det står på dem att man inte får äta dem om man är barn, ungdom, gravid eller har en ätstörning - och det har jag inte gjort på väldigt länge heller. Men ändå känns det som en enorm befrielse att bara bli av med dem, få bort dem från skafferiet liksom...
Jag trodde inte att det skulle kännas så befriande som det gjorde... Men på något sätt har de kanske hela tiden legat där i skafferiet och pockat försiktigt på ätstörningens uppmärksamhet.
I vilket fall som helst så är jag av med dem nu, och det känns skönt!
Vill bara lämna ett livstecken.
Tiden har bara rusat i väg och jag inser att jag inte har skrivit här på en månad...
Jag har börjat skriva några gånger, men inte kommit särskilt långt. Det känns som att jag inte har så mycket att skriva liksom.
I dag har jag jobbat, och i morgon ska jag också jobba. Och på måndag ska jag återgå till universitetsvärlden och jag både längtar och bävar... Det ska skrivas en 4-sidig analys och jag har än så länge ingen aning om vad jag ska analysera. Men det brukar ju gå bra, så förhoppningsvis gör det det den här gången också - tänker jag. Men jag vet att jag kommer få en väldig massa ångest innan analysen är inlämnad... Det får jag alltid.
Jag ska försöka bli bättre på att hantera den där tentaångesten, tänkte jag. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra det, men jag måste försöka i alla fall...
Någon som har tips på hur man hanterar tentaångest?
