Att pyssla gör mig lycklig...
... det är en bra sak att göra när sjukdomen försöker ta över...
Jag samlar på friska tillfällen...
Jag har en liten låda där jag samlar ord, texter, bilder och saker som är fina och som är värda att kämpa för. Jag tänker att jag ska plocka fram lådan när det känns jobbigt - när det blir som igår. Och påminna mig själv om vad som är värt någonting på riktigt. Jag tänker att jag ska skriva några korta texter om de tillfällen då jag känner mig riktigt frisk, också. Så att jag kan öppna min låda och påminna mig om de tillfällena.
Att baka kanelbullar, ger mig en känsla av frihet och friskhet.
Att sitta vid havet och sola, bada och läsa i bikini, ger mig också en känsla av frihet och friskhet.
Att träffa vänner och fika och skratta med dem, ger mig en känsla av frihet och friskhet.
Att gå in i en mataffär och handla det jag vill och ska utan ångest, ger mig en känsla av frihet och friskhet.
Listan kan göras lång, och den ska göras lång... Från och med nu samlar jag på friska tillfällen att fylla min låda med...
Att baka kanelbullar, ger mig en känsla av frihet och friskhet.
Att sitta vid havet och sola, bada och läsa i bikini, ger mig också en känsla av frihet och friskhet.
Att träffa vänner och fika och skratta med dem, ger mig en känsla av frihet och friskhet.
Att gå in i en mataffär och handla det jag vill och ska utan ångest, ger mig en känsla av frihet och friskhet.
Listan kan göras lång, och den ska göras lång... Från och med nu samlar jag på friska tillfällen att fylla min låda med...
Idag är det inte jag som bestämmer
I dag har sjukdomen kontrollen över hela mig, och jag gör absolut ingenting för att försöka ändra på det. Jag lyssnar och lyder...
Det är skrämmande att det går så vansinnigt fort att fastna i det sjuka.
På bara några timmar har jag gått från att få äta allt, till att inte få äta mer än 100 kalorier per måltid. Jag vet att det bara blir svårare att ta sig tillbaka till det friska och vanliga livet, om man ger vika för sjukdomen för en stund - men i dag bara orkar jag inte annat.
Just nu njuter jag av hungern, och kalorikontrollen... Jag gör verkligen det, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det.
Det känns som om jag befinner mitt i en dragkamp mellan det sjuka och det friska - och oavsett vilken röst jag väljer att lyssna mest på, så känner jag att jag sviker den andra.
I dag orkade jag inte stå emot sjukdomen, i dag låter jag sjukdomen bestämma - för jag har inte tillräckligt mycket kraft för att göra något annat...
Det är skrämmande att det går så vansinnigt fort att fastna i det sjuka.
På bara några timmar har jag gått från att få äta allt, till att inte få äta mer än 100 kalorier per måltid. Jag vet att det bara blir svårare att ta sig tillbaka till det friska och vanliga livet, om man ger vika för sjukdomen för en stund - men i dag bara orkar jag inte annat.
Just nu njuter jag av hungern, och kalorikontrollen... Jag gör verkligen det, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det.
Det känns som om jag befinner mitt i en dragkamp mellan det sjuka och det friska - och oavsett vilken röst jag väljer att lyssna mest på, så känner jag att jag sviker den andra.
I dag orkade jag inte stå emot sjukdomen, i dag låter jag sjukdomen bestämma - för jag har inte tillräckligt mycket kraft för att göra något annat...
Nu var det längesen...
Nu var det verkligen ett bra tag sedan jag skrev här... Jag skriver helt enkelt mer sällan när jag mår bra och tänker på annat.
En sak som jag har kommit på, tillsammans med en vän, är att jag dippar rätt rejält när jag ska ha mens... Jag snurrar in mig i sjuka tankar, gråter och hamnar lättare i hetsattacker...
Är det någon mer än jag som upplever det så?
Min vän tycker att det är väldigt tydligt att det finns ett samband mellan sjukdomen och mensen. Och hon tycker att vi ska ta kontakt med vårdcentralen och fråga om jag skulle kunna få hjälp med medicin för att plana ut dipparna litegrann...
Jag stack mig på en geting nyss och måste stoppa ner foten i vatten eller något nu, för det gör verkligen riktigt ont...
En sak som jag har kommit på, tillsammans med en vän, är att jag dippar rätt rejält när jag ska ha mens... Jag snurrar in mig i sjuka tankar, gråter och hamnar lättare i hetsattacker...
Är det någon mer än jag som upplever det så?
Min vän tycker att det är väldigt tydligt att det finns ett samband mellan sjukdomen och mensen. Och hon tycker att vi ska ta kontakt med vårdcentralen och fråga om jag skulle kunna få hjälp med medicin för att plana ut dipparna litegrann...
Jag stack mig på en geting nyss och måste stoppa ner foten i vatten eller något nu, för det gör verkligen riktigt ont...
