Vaniljbullen

Jag skulle ringa chefen på kommunen och säga upp mig, innan jag ens börjat jobba. Och, jag skulle börja leta på blocket efter en röd (eller en rosa) moped, som jag kunde åka till jobbet med.

Sagt och gjort, igår ringde jag och sa upp mig... Det var ett extremt jobbigt samtal, men jag var så lättad när det var över. Efter det jobbiga samtalet ringde jag upp chefen på den andra förskolan och tackade ja till jobbet - hon blev överlycklig. :)

Idag tror jag att jag vet precis hur mitt kommande år kommer att se ut.... Och jag ser galet mycket fram emot att börja jobba i augusti...

Två av mina finaste, C och P, (som för övrigt jobbar i samma rum) kom med likadana paket... Två jättefina picknickkorgar med blommor och gröna blad... :) De har samma utbildning, delar arbetsrum, har ofta kilklackar på sig båda två, har två fantastiska söner var och köper likadana presenter utan att prata med varandra. :) Och jag älskar dem båda två! Det är de två famljer som jag känner mig mest hemma hos - de två familjer där jag kan komma som jag är och bara sätta mig i soffan och vara tyst.

Det var så många fina vänner här igår! Jag är så galet tacksam över dem...

Förra veckan blev jag färdig lärare, men jag kan inte påstå att det kändes särskilt festligt att lämna universitetsbyggnaden för sista gången. På gatan utanför hördes skrik från lyckliga, vitklädda studenter - och jag gick ensam ut från skolan med min lärarnål i handen, och inte var det någon som uppmärksammade mig för att jag slutat skolan.

Jag och min mamma var ute och åt på restaurang och drack bubbel på kvällen, så visst blev jag firad, men man kan väl aldrig fira för mycket?

På söndag har jag bjudit hem en hel massa folk på examenskalas, så den senaste veckan har jag ägnat åt att baka och städa och fixa. Tanken är att vi ska vara ute på gräsmattan utanför mitt hus, så jag hopps verkligen att det inte regnar. Jag bor nämligen inte tillräckligt stort för att ta emot alla de gäster jag har bjudit. :)

Jag har bakat så mycket den senaste veckan så att jag nästan börjat känna mig tjock bara för att jag haft så mycket smör i händerna. Men jag tänker att jag genom att utsätta mig för sådant blir starkare och bättre på att hantera tjockkänslorna... Jag hoppas det i alla fall.

För er som undrar hur det gick med den där killen: jag försöker att inte tänka så mycket på honom. Jag har gett honom min boll, och nu är det upp till honom att bestämma hur han vill spela den, om han vill spela den alls. Jag kan inte lägga ner hela mitt jag i honom, det är han inte värd. :)

Hopps att ni får en härlig fortsättningen på veckan!

Vad söta ni är som engagerar er i min lilla förälskelse! :)

Nu har vi mailat till varandra några gånger och jag måste säga att han är en kryptisk herre. Jag och några kompisar som också känner honom har analyserat hans mail och kommit fram till att han förmodligen befinner sig i någon slags trettioårskris och har ett ganska förvirrat känsloliv. Han är van vid att själv jaga, men när någon visar intresse för honom så blir han rädd och tar ett steg tillbaka.

Grejen är den att det var han som började intressera sig för mig, men när jag sen visade intresse tillbaks så fega han ur... Lite typiskt va!?

Han har inte dissat mig rakt av, bara varit lite klumpig och sagt att han redan har några dejter att genomlida. Och två timmar senare kom ett förtydligande mail: det han menade var att han inte hade så stora förhoppningar på de dejter han lovat bort sig till...

Det sista var ju i och för sig fint, men jag är faktiskt inte intresserad av att veta att han ska på en massa andra dejter först, och eventuellt kan gå på dejt med mig i höst. To much information... Typ...

Jag har skjutit på det där tandläkarbesöket i säkert sex år. Inte gått sen innan jag blev sjuk, av rädsla för att få höra att jag har extrema frätskador som inte går att reparera. Men så för två veckor sedan tog jag kontakt med en tandläkarklinik som är specialiserade på sådana som jag, sådana som är lite rädda för att gå till tandläkaren, och snabbt som attan fick jag tid. I onsdags var jag där, och vet ni! Tandläkaren sa att min mun inte alls var någon katastrof, deg var bara några skador som hon ganska lätt kunde laga. Jag fixade inte att ta några tandbilder med plåtar i munnen - fick kväljningar direkt. Så tandläkaren remitterade mig till specialkliniken där de har kameror som tar tandbilder med speciella röntgenkameror. Det var världens godaste tandläkare och hon gjorde allt på mina villkor. Berättade exakt vad hon gjorde, och när vi började prata om ätstörningarna började jag gråta, och hon tyckte inte att jag var knäpp för det. Hon lät mig gråta och tog sig tid att fråga hur jag mådde och hur det var med ätstörningarna nu och om jag fått hjälp.

Det blir förmodligen lite dyrare, och jag får säkert gå lite fler gånger - men det är så himla värt det. Jag som är livrädd för tandläkaren tycker plötsligt att det känna ganska okej att gå dit och det är värt en hel del!

Det är jag så galet tacksam över!

Åh, vad jag mår bra av att sy!
Det är så himla skönt att koppla bort alla tankar för en stund, och bara sitta vid symaskinen.




Den här mössan ska till en nästan nyfödd liten Linnéa.
Jag hoppas att den inte är för stor för henne...

Visst är de fina! Nu tror jag att jag ska sätta mig och sy en mössa i landskapstyget (längst ner till vänster).

Ska åka hemifrån om en timme, så jag får skynda mig... :)

Den här mössan ska till min kompis Sofia, hennes son fick en turkos med svampar på för några månader sedan...

Nu ska jag alldeles strax sätta mig och skriva på uppsatsen...

Att sy mössor är för mig ett sätt att fylla på med energi! När jag är stressad eller behöver koppla bort tankarna en stund plockar jag fram symaskinen, sätter på en go skiva och syr en mössa eller två...




En riktigt cool bonus är att jag de senaste dagarna fått inte mindre än 8 mössbeställningar - till både barn och vuxna! Genom att sälja några mössor då och då kan jag ju finansiera mitt pysslande! :) Jag har alltså hittat en alldeles idealisk energikälla - jag får energi av att sy mössorna och andra människor blir glada av att få köpa dem. Det kan inte bli bättre!

Nu har jag precis sytt en mössa, och nu ska jag sätta mig och läsa statens offentliga utredningar, om den nya lärarutbildningen... Inte jätteroligt, men det är sådant som måste göras...