Vaniljbullen

I dag har sjukdomen kontrollen över hela mig, och jag gör absolut ingenting för att försöka ändra på det. Jag lyssnar och lyder...


Det är skrämmande att det går så vansinnigt fort att fastna i det sjuka.
På bara några timmar har jag gått från att få äta allt, till att inte få äta mer än 100 kalorier per måltid. Jag vet att det bara blir svårare att ta sig tillbaka till det friska och vanliga livet, om man ger vika för sjukdomen för en stund - men i dag bara orkar jag inte annat. 

Just nu njuter jag av hungern, och kalorikontrollen... Jag gör verkligen det, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det.


Det känns som om jag befinner mitt i en dragkamp mellan det sjuka och det friska - och oavsett vilken röst jag väljer att lyssna mest på, så känner jag att jag sviker den andra.


I dag orkade jag inte stå emot sjukdomen, i dag låter jag sjukdomen bestämma - för jag har inte tillräckligt mycket kraft för att göra något annat...