Lite mer om min PMDS och medicinen (Svar till S)
Jag har de senaste åren märkt att jag dippar ganska rejält en gång i månaden, och C har tjatat på mig i princip varje månad för att jag ska gå till barnmorska eller läkare eller något sådant. Nu i början av januari tog jag kontakt med vårdcentralen och fick där igenom tid hos en läkare som var specialiserad på psykiatri. Han lyssnade på mig och tog mig på allvar och ställde följdfrågor och så skrev han ut en medicin som jag ska försöka ta kvällen innan mina PMDS-symtom börjar.
Medicinen jag fick utskriven heter Sertralin och är egentligen en antidepressiv medicin. Jag känner mig lite orolig inför att ta den, eftersom jag inte vet hur jag kommer reagera - men jag får väl lita på läkaren och ge medicinen en chans.
Enligt mina egna beräkningar ska jag börja ta medicinen någon gång i mitten av nästa vecka, så i början av februari kan jag återkomma med en rapport om hur jag tycker att medicinen fungerar. :)
Nu ringer visst min väckarklocka om 8 timmar och 10 minuter, så nu är det hög tid att göra sig redo för sängen.
Sov gott!
Arg som bara den!
Det jag blev mest irriterad över var att hon fick det att låta som att C bryr sig om mig bara för att det ingår i hennes jobb. Vad vet hon om det!? Jag blev ledsen när hon sa det - trots att jag vet att det inte är sant. Jag vet att hon tycker om mig på riktigt, att jag inte är en del av hennes jobb. Men trots det blev jag ledsen av att höra det.
Klumpigt uttalande! Usch vad jag blev arg!
Ögon som vet
Hej på er, nu tror jag att jag är stabil och på banan igen. Har varit och träffat en läkare och fått medicin mot min pmds, och också fått tid hos vårdcentralens psykolog. Än så länge känner jag mig lite spänd inför hur det ska bli. Jag ska träffa psykologen för första gången i morgon eftermiddag, och medicinen ska jag inte börja med förän någon gång nästa vecka. Men jag några fina vänner som vet att jag ska börja med medicinen så de har lovat att vara lite extra vaksamma då - det känns ju tryggt.
Vill bara dela med mig av en fantastisk text som är skriven av en fantastisk kille som heter Michael Johnson. Den här texten har varit jätteviktig för mig de senaste veckorna, när jag inte mått så bra. Den har talat så direkt till mig så jag har inte kunnat komma undan den. Den har handlat om mig...
Ögon som vet
Himlen ligger raklång, räknar dina andetag
och ditt hjärtas sköra slag.
Den väntar på att du ska börja resa dig och gå,
mot allt det du alltid hoppats på.
Nästan Gud,
men just idag föll du så hårt
och du vet att du är stoft.
Nåden söker platser inom dig som du har gömt,
hade glömt.
Ögon som vet vem du är
som älskar och förstår.
Som vet vad du bär.
I kärlekens blick ska du finna dig en väg.
Himlen står på tå för att få se dig som du är.
Det är allt vad den begär.
Så göm dig inte längre,
vem säger att du inte kan få vara sann.
(Michael Johnson)
Ett litet livstecken bara...
Jag har världens bästa vänner! Jag har sagt det förr, men jag kan säga det hur många gånger som helst tror jag.
Har haft några riktigt tuffa dagar, fulla med ångest och matkamp - och vänner runt omkring mig har stöttat och räddat mig ett flertal gånger. C har suttit med mig i telefon och erbjudit sig att ringa en läkare hon känner, K har kramat mig och dragit ut mig på stan och på soppmiddag och underbara P har kramat mig, öppnat upp sitt hem och tagit ut mig på promenad. Dessutom fick jag ärva hennes gamla ångestmedicin som trygghet, tills jag förhoppninsgvis får egna. Har fått läkartid nästa måndag... Känns bra att äntligen ta tag i det här på allvar...
Idag har jag gjort ett stort framsteg - jag har lyckats vända en begynnande ångest till något positivt.
När jag kom hem från P började jag efter ett tag känna av oron och deppigheten - och då åkte jag ner på stan en sväng och provade glasögon, och nu i kväll har jag pysslat och druckit te och jag känner mig faktiskt helt okej. Förmodligen påverkar det också lite, att jag faktiskt har medicin som jag kan ta om ångesten skulle dra iväg med mig - bara att jag vet det gör mig lugnare tror jag.
Hoppas att ni har det fint och att ert nya år har börjat bra!
Drabbades av ett plötsligt baksug
I morse när jag vaknade var min feber så gott som borta och för någon timme sedan blev jag plötsligt sugen på att baka saffransbullar. Så nu gör jag mitt yttersta för att frambringa någon form av julkänsla... Degen står på en första jäsning och jag ska alldeles strax ta hand om disken.
Sedan, medan bullarna är i ugnen ska jag sätta mig och fundera lite på julklappar. I morgon åker jag till Ullared och det vore så skönt om jag kunde fixa några julklappar där.
Det blir ju perfekt med saffransbullar till fikat i morgon... :)
Feber, huvudvärk och vaken mitt i natten...
Så nu sitter jag här med 38 graders feber och bultande huvud och i morgon är det meningen att jag ska vara pigg och frisk och klar och krispig i rösten - för jag ska sjunga på vigsel och bröllopspartaja fram till sena natten.
Suck, vad jag är opepp! Nu har jag precis druckit en kopp te och ska nog försöka sova lite till...
Och inte får jag träffa lillebror när jag är sjuk heller, eftersom han väldigt svagt immunförsvar nu när han är sjuk och äter medicin.
Typiskt tråkigt!
Lite adventsmys trots allt...
I morgon är det första advent, är inte det galet? Den här hösten har gått hur fort som helst och nu sitter jag här i soffan och lyssnar på julmusik, tittar på min julkrubba och dricker glögg. 
Jag kan bara inte låta bli att förundras över Jesu födelse... Tänk att Maria inte hade en aning om att hennes son skulle bli kung, eller att han en dag skulle dö för hela världens skull. Hon var lycklig över att hon fått en son, och hon såg på honom precis på samma sätt som vilken annan mamma som helst ser på sitt barn. Inte visste hon då vad som skulle hända, inte visste hon då att det var Gud själv hon höll i sin famn.
Lillebror blir kvar på sjukhuset över natten och förmodligen några nätter till - men det beror ju helt på vad läkaren säger i morgon...
Hjärnan exekutiva funktioner...
Jag har varit borta från bloggen i några veckor nu - har varit på läger i två fantastiska veckor. Jag är så himla tacksam över alla fina människor jag fått träffa och lära känna de här veckorna!
Den senaste veckan har det varit läger för ensamstående mammor och barn. En helt fantastisk vecka har det varit, visserligen alldeles för lite sömn men ändå en fantastisk vecka. På dagarna har mammorna haft föreläsningar och samtalsgrupper och barnen har haft egna aktiviteter så som pyssel, rytmik, lekar och krabbfiske. Och på eftermiddagarna och kvällarna har vi pysslat och pratat och haft det trevligt. 
Sådana här armband har jag precis bestämt mig för att göra och sälja på marknaden i höst, jag har en massa fina tyger i olika färger - är jättesugen på att börja sy redan nu... :)
Den här fina lerskärvan fick jag av C, efter en av förmiddagsföredragen som mammorna var på. Hon tyckte att den passade mig, eftersom jag är vacker. Hon är världens finaste, den kvinnan!
Visste ni förresten att hjärnans exekutiva funktioner (förmågan att använda sig av erfaranheter, tänka logiskt och klart och fatta kloka beslut) blockeras när man befinner sig i en stark känslostorm. Ibland kan man behöva låna någon annans hjärna för en stund... Jag och C låg och pratade om det på bryggan härom dagen, och både hon och jag kände att vi förstod en del saker på ett nytt sätt efter att vi fått veta det.
Det förklarar en del av vår relation... När jag mått dåligt och befunnit mig i en känslostorm har jag omedvetet vänt mig till henne och velat låna hennes hjärna, eftersom jag märkt att jag själv inte klarar av tänka så friskt som jag vet att jag borde göra. Jag har liksom behövt hennes normala och kloka tankar, för jag har inte kunnat och inte vågat lita på mina egna tankar. Jag tycker att det känns skönt att veta att det inte bara är mig det är fel på... Hjärnan är faktiskt uppbyggd på det sättet...
Nu är jag jättetrött och önskar att jag fick sova... Men jag tror att jag måste hålla mig vaken i alla fall 2 timmar till, om jag inte ska vakna alldeles för tidigt i morgon...
Hoppas att ni har det bra!
1,2,3,4
2. Jag har fått för mig att jag ska göra om min städgarderob till pysselvrå. Så nu ska det målas och byggas och flyttas runt saker och grejas... Tråkigt att det blir så rörigt under tiden man håller på - men väldigt roligt när det är färdigt!
3. Funderar på att börja med smycketillverkning på allvar, kanske till och med ge smyckena ett namn och försöka sälja lite. Måste fundera vidare på det där med namn...
4. Grymt orolig för lillebror och hans förhållande till sig själv. Han beteer sig lite smått ätstört, och jag kan inte riktigt blunda för det. Jag älskar honom, och vill inte att han ska trassla in sig i dumheter.
Hur kommer det sig, egentligen?
Hur kommer det sig att jag alltid har så himla svårt att somna när jag verkligen borde sova? När jag ska upp och jobba dagen efter och när jag vet att jag måste vara pigg och alert och positiv? Och hur kommer det sig att jag sover så himla bra när jag är ledig dagen efter, och kan sova hur länge som helst? 
Jag blir tokig på det! Jag är skittrött nu, och har legat i sängen i en dryg timme och försökt somna - utan någon som helst framgång.
Önskar att jag var en hund, eller en katt, eller en ekorre eller en giraff eller en gris eller något annat djur som aldrig har någon tid att passa och inte måste vakna en speciell tid för att gå till jobbet. Det vore ju så himla skönt!
Nu har jag druckit en kopp te och försökt rensa hjärnan från snurriga tankar - det börjar bli dags att ge sig i kasst med ett nytt sovförsök tror jag.
God natt!
Underbar dag och remisssvårigheter
Vilken underbar dag!
Jag har tagit det väldigt, väldigt lugnt nu på morgon. Klockan är 11.45 och jag har precis duschat och ätit frukost...
Om en liten stund ska jag ge mig iväg på årets första riktiga cykeltur. Jag ska cykla till torget och fixa pinkod till mitt kontokort och lämna tillbaka några lånade filmer på biblioteket. 
Min cykel är visserligen gammal, men inte riktigt såhär gammal - tack och lov!
I går eftermiddag damp egenremissen ner i mitt brevinkast, och jag blev helt nervös och pirrig och rädd och orolig och allt på samma gång. Slet upp kuvertet och läste igenom frågorna som jag förväntades svara på. Nu är utmaningen att formulera sig på rätt sätt, så att jag framstår som tillräckligt sjuk för att behöva hjälp och samtidigt inte sjukare än vad jag är. Det är svårt - för jag tycker egentligen inte att jag är så himla sjuk. Men C har lovat att hjälpa mig med formuleringarna och så, hon har ju ändå ett utifrån perspektiv på det hela och kanske ser hon vissa saker på annat sätt än vad jag gör.
Jag håller på att bli missionär, tror jag.
Vi hade med oss gatukritor till några av barnhemmen, och barnen målade hur mycket som helst.
Här har de målat Sveriges och Ukrainas flaggor.
Det är helt fantastiskt att se barnens glädje! De äger nästan ingenting själva, utan delar allt de har med ca. 70 andra barn, de har inga eller frånvarande föräldrar och får ständigt kämpa för att bli sedda och få närhet och kärlek från en vuxen, de sover i samma rum som minst 9 andra barn och får sällan möjlighet att vara ifred med sina tankar. Och så är de så glada och så tacksamma! Att se det, gör att jag inte kan vara annat än tacksam över det jag har...
Här är en av stugorna på ett sommarläger för funktionshindrade och rullstolsbundna. Ett väldigt fint ställe, som vi fick vara med och jobba praktiskt på en dag. Vi rensade stenar ur jorden och så att de kunde så gräs där sedan... Man jobbar på ett helt annat sätt i Ukraina än vad man gör i Sverige. Man utgår inte så mycket ifrån de pengar man har, utan man börjar med ett projekt och jobbar med det tills pengarna tar slut - och sen tar man en paus och fortsätter när man har pengar till det. Detta innebär att det överallt finns en massa påbörjade projekt som man jobbar parallelt med.
Här är barnen på ett av barnhemmen vi har på. Vi tog en gruppbild innan vi åkte därifrån.
På bussen på vägen hem från Ukraina satt jag och prata med en kille som jobbar på den missionsorganisationen som vi reste tillsammans med. Han berättade en massa om den här båten "Logos hope", en missionsbåt som åker runt i hela världen och gör bra saker. Och jag måste säga att jag är supersugen på att åka ut. Jag som inte är bra på engelska och som alltid längtar hem efter en vecka utomlands - har plötsligt blivit sugen på att åka ut med en internationell missionsbåt i två år. Spännande! Jag vill vara med och göra en verklig skillnad i den här världen!
Jag packar inte...
Min resväska är så gott som tom, fortfarande - och dagen har jag i stället ägnat åt pyssel. Typiskt mig! Men jag tror att jag packar bäst under press - så det kommer gå hur bra som helst med packandet i natt, när jag kommit hem från repet. :) Tror jag i alla fall...
Hoppas ni får en härlig påskvecka! Min kommer bli helt fantastisk!
Soffbordsbeslutsångest och pmsvarning!
Jag tänker mig att jag vill ha det ganska ljust hemma, så förmodligen går det svarta soffbordet bort. Och då har vi i så fall tre alternativ kvar. Den rutiga lådan kostar inte så mycket, så den kan man ju alltid köpa och tänka att man kan ha som tvättkorg eller litet bord i nästa lägenhet - någon gång i framtiden. Det vita brickbordet är ju välidgt snyggt, men kanske är det runda ekbordet mer stabilt och användbart. Det är svårt det här... Kanske ger det sig när jag står där i butiken och får se det live... Hoppas det - för jag tror inte att jag blir klokare av att sitta här och grubbla. :)
Nu ska jag ner i tvättstugan och ta hand om tvätten, och sen behöver jag gå till ica för jag ska laga köttfärssås till lunch.
Började nämligen känna av min svullna handled i morse, och det brukar innebära att pms och deppighet inte är långt borta. Därför har jag idag gjort ett tydligt matschema á la dagvården på Östra sjukhuset, som jag tänker följa. För att så gott jag bara kan undvika och motverka sjuka tankar och beteenden.
Heja mig!
1,2,3 bra grejer!
1. Jag har bakat jätte-, jätte-, jättegoda bagels - för första gången i hela mitt liv! De är snygga och smakar fantastiskt gott! Jag ska bjuda mina kollegor på dem, i morgon kväll när vi har APT.
Receptet hittar ni här: http://www.bagelsrecept.se/enkla-bagels-6243909
2. Min kompis Kicki i Sundsvall har köpt två klädslar till min nya soffa - för 199 :- st! En klädsel kostade från början 995 :-, och nu var priset alltså ordentligt nedsatt... Så jag bad henne köpa två, ifall jag skulle spilla blåbär eller vin i soffan, så är det ju smidigt att kunna byta klädsel.
3. I söndags tog jag ett stort steg mot ett ännu friskare liv! Jag åt prinsesstårta utan att få ångest, utan att behöva bekräftelse på att jag gjorde rätt och utan att vänta in C och tvunget sitta bredvid henne. Vi pratade lite om det i morse, jag och C. Hon hade också märkt det och blivit jättestolt, men hon ville inte göra någon stor grej av det då - eftersom hon ville att det bara skulle kännas naturligt...
Stora förändringar på gång!
Den här hyllan köpte jag idag, och nu fungerar den alldeles utmärkt som tvbänk. Perfekt med så mycket extra förvaring också! Förvaring går ju liksom inte att få för mycket av.
Den här soffan köpte jag också, fast utan klädsel... Den fanns på fyndhörnan, och är på väg att utgå ur sortimentet. Klädsel finns i Sundsvall, av alla ställen! Men jag har en kompis i Sundsvall och hon har lovat att köpa klädsel och skicka ner till mig. Bussigt!
Fastnade för den här mattan också. Den är 1 x 1 meter, och jag tänker att färgen skulle passa väldigt bra till soffan (om jag nu får tag i den där klädseln förståss).
Soffbord behöver man ju också, och vad passar bättre än ett sådant här compactliving-bord - när man bor i en liten lägenhet? Det här kommer dock inte från Ikea, utan från Mio. Men snyggt är det, och det kostar inte mycket mer än Ikeas liknande bord.
För att fortsätta på compactliving-temat så tänker jag nog också köpa det här köksbordet. Så smidigt och litet man kan göra det om man vill! Och var många man får plats runt det om man så önskar!
Åh, vad jag är sugen på att få ordning här nu!
Men nu är det verkligen dags att sova, så jag får fortsätta en annan dag.
God natt och sov så gott!
Men hallå eller!?
Men okej då, det är bara att acceptera och sätta sig och skriva om inlägget...
Just nu orkar jag inte, men det kommer under dagen.
Så länge bjuder jag på klippet från Bingolotto som jag tipsade om för några veckor sedan.
Michael Ruff, bandet Lifesupporters och kören Once in a lifetime-choir.
http://www.youtube.com/watch?v=F3PwSKzSiGI
Världens finaste C och sötaste P är med i kören och är hur fina som helst - eller är jag kanske partisk? ;)
Jag är sjukskriven och rastlös till tusen
I lördags morse vaknade jag med en grym smärta i höger axel. Jag har haft ont i höger axel förut och jag känner väl igen smärtan - inflammation i fästet till supraspinatus...
Åkte hem till min mamma, eftersom jag behövde hjälp med att ta på mig kläder och tvätta håret och laga mat och sådant. I går var jag på vårdcentralens jourmottagning och hoppades på att få någon form av hjälp - kanske en kortisonspruta. Men icke! För på jourmottagningen gör de tydligen inget annat än skriver ut läkemedel, och jag som redan testat mängder av inflammationshämmande tabletter och har ett helt apotek med sådana hemma sa nej tack och gick därifrån...
När jag gått ner för alla trapporna och satt mig på bänken vid utgången kom tårarna. Och mitt i tårarna ringde fina C, bara för att kolla hur det gick för mig. Fy vad hopplöst allt kändes...
En stund senare ringde jag en vän som kan det där med akupunktur och hon ryckte ut på direkten nästan, och behandlade mig här hemma. Akupunktur gör ju helt sjukt ont, kan jag tala om för er som aldrig testat... För mig var det första gången i går och käre värld vad det gjorde ont - men det hjälpte faktiskt lite tror jag. Jag kan röra armen mer nu än innan, och jag trött och sov riktigt mycket i natt.
Hur som helst så är jag sjukskriven hela den här veckan och det känns verkligen galet segt! Vad gör man en hel vecka ensam med en ond arm och sina tankar? Nu sitter jag i soffan och är rastlös till tusen! Har visserligen varit ute en sväng, till torget för att handla mat, tulpaner och kökshandukar men nu har jag inget att göra igen.... Det står förresten en sats rosa maränger i ugnen också... Men de är inte riktigt färdiga ännu...
Funderar på att börja titta på en ny serie, Brothers and sisters. Har hört att den ska vara bra och säsong 1 ligger här på soffbordet och väntar på mig. Så egentligen är det väl bara att köra.
Vet inte om jag vågar mig på att sy på symaskinen, annars hade jag gärna velat så på en fin liten spets på mina nya kökshanddukar - det hade blivit fint!
Konflikträdsla
Usch vad jag är konflikträdd!
Jag har just nu en konflikt att hantera, och det känns verkligen asjobbigt! Egentligen är det inte jag som gjort fel och han som har gjort fel vet om att han klantat sig och vill gärna få en chans att förklara sig. Det är egentligen ingen särskilt stor grej, men ändå känns det jobbigt. Och ännu värre är att jag har dragit mig för att prata med honom i flera dagar, och allt blir ju bara mer komplicerat när man gör så... Suck....
Jag har så svårt för att erkänna för andra människor att jag blir ledsen och sårad av saker de gör och säger. Jag försöker alltid hitta på bortförklaringar och få det att låta som att jag inte alls är den där svaga och osäkra människa som jag egentligen är.
Jag borde verkligen ringa upp honom nu med en gång och bara reda ut det hela, för det är förmodligen inte så farligt och otäckt som jag föreställer mig... Och förmodligen tycker han att jag är konstig på något sätt, bara för att jag är känslig, osäker och lätt tar åt mig.
Någon mer än jag som är mesig och rädd för konflikter?
Bra dag och ett litet tv-tips!
Jag gav nog visserligen sken av att jag kunde projektorprogrammet bättre än vad jag egentligen gör - men jag tror inte att det är så himla svårt.
Kvällen och natten tillbringar jag hos en fin familj med två små barn, som bor nära kyrkan jag jobbar i. Det ska bli så mysigt att träffa mina småprinsar!
Klockan 20.42 ska vi kolla på BingoLotto! Då är både mamman i familjen jag ska sova hos och min fina C med och sjunger tillsammans med en kille som heter Michael Ruff.
Michael Ruff är en skön kille från Hawaii, grym pianist och låtskrivare! Har ni tid och lust så titta på det, för det kommer bli grymt!
Tv4+, klockan 20.42 alltså!
Nu är det snart dags för mig att göra mig i ordning och dra iväg till jobbet.
Ha en fortsatt bra söndag!
