Vaniljbullen

I dag är det min födelsedag! Hurra för mig! :)

Har haft en toppendag! Vart på stan med mamma och shoppat lite och nu i kväll var vi ute och åt söndagsmiddag - trerätters alltså...

Det var trevligt och gott och jag klarade det hur bra som helst... Tills jag kom hem och låg ensam på min säng - då kom ångesten. Shit, vilken ångest! Jag var så sjukt mätt och bara överfölls av ångestkänslor och sjuka tankar.

- Jag kan inte ha så här mycket mat i magen -

- Tänk om jag inte blir hungrig i morgon! -

- Vad sjutton har jag ätit egentligen? -

- Jag är mätt, jag är mätt, jag är mätt... -

Pratade lite med vännen nyss, och blev påmind om att jag har haft en kanonbra dag och att jag förmodligen är mer mätt i huvudet än på riktigt. Jag har gått och "ätit" trerättersmiddag i tanken hela veckan, så det är kanske inte helt konstigt att ångesten tar över.

Jag har ingen aning om när jag blir hungrig nästa gång, men jag har bestämt mig för att jag oavsett hungerskänslor ska äta precis som vanligt i morgon. Jag tänker inte kompensera på något sätt alls - och det har jag lovat både mig själv och vännen och nu er också.


Jag har skitsvårt att hantera känslor som har med mat att göra. Jag gör fel hela tiden, men jag försöker i alla fall lära mig av mina misstag. I dag var jag på god väg att lyckas stå ut med ångesten, faktiskt. Jag värmde min vetekudde, la den på magen och försökte andas långsamt i fyrkant - för att dämpa ångesten. Jag upprepade för mig själv att "det är inte farligt att vara mätt, det kan inte hända mig någonting"... Men ändå smög det sig in sjuka tankar, de blandade sig med mina försök till friska och jag fick tillslut svårt att skilja på sjukt och friskt.


Nu är jag lugnare igen, och försöker tänka friska tankar. Jag tänker tillbaks på dagen och minns allt fint jag varit med om. Alla gratulationer jag fått, alla kramar, alla vänner som visat sin uppskattning och sin kärlek. Jag är lyckligt lottad!