Känsla vs. Beslut

Jag läser ganska sällan nu förtiden, trots att jag egentligen tycker om det och trots att jag lovat mig själv att jag ska läsa mer nu när jag inte har någon kurslitteratur att läsa. Men just nu läser jag en bok, Jonas Helgessons "Ett cp-bra liv". Och den är riktigt, riktigt bra! Han skriver mycket bra saker, och en sak som jag har fastnat för är det han skriver om känslor och beslut...



Så här skriver han: "Om jag bara skulle lyda de spontana impulser som mina känslor framkallar tror jag faktiskt att mitt liv skulle bli ett enda stort kaos. Jag skulle aldrig gå till tandläkaren. Jag skulle aldrig betala räkningar. Jag skulle aldrig diska. Jag skulle aldrig hänga tvätt. Vissa dagar skulle jag inte ens gå upp på morgonen.
---
Varje morgon när jag vaknar står jag, vare sig jag förstår det eller inte, inför ett val. Jag välja att enbart leva i mina känslor eller att leva efter ett slags besut som innebär att det blir en bra dag, det här. Jag kan fastna i känslan, se mig som en mycket handikappad och utsatt person och låta mina svårigheter växa sig hur stora som helst i tankarna - eller också kan jag bestämma mig för att se på mig själv som en helt vanlig kille som har många spastiska utmaningar men inga som han inte kan klara av.
---
Min poäng är att vi inte kan låta våra känslor ha den avgörande rösten i varje litet och stort vägskäl i våra liv. Vi har nog alla kört vilse på våra livsvägar någon gång, bara för att känslorna tog tag om ratten. Utmaningen är att varje gång styra tillbaka till den väg vi innerst inne vet är bäst."


Jag tänker att det på många sätt går att applicera på ätstörningar. När jag var sjuk lyssnade jag bara på mina känslor och mitt förnuftiga jag fick inget utrymme alls. Om jag vaknade en morgon och kände mig tjock och otymplig så stannade jag helt sonika kvar hemma i sängen. Om det kändes fel att äta något, så avstod jag från att äta det. Om jag kände mig misslyckad så var jag det - och då kunde jag lika gärna trycka ner och förnedra mig själv lite till. Om det kändes som att ALLA tittade på mig när jag skulle äta, då var det den enda sanningen.

Nu förtiden kan jag, i alla fall för det mesta, gå upp ur sängen även de dagarna jag känner mig hemsk och äcklig. Inte för att det känns bra, utan för att jag vet att dagen kan bli riktigt bra om jag bara bestämmer mig för att den ska bli det. Jag vet att jag brukar må bättre om jag bara kommer upp ur sängen och gör mig i ordning. Och jag vet också att när det går snett, när jag lyssnar för mycket på känslorna och låter de styra - då måste jag ta mitt förnuft till fånga, greppa ratten och styra tillbaks.


Kommentarer
Postat av: Cim

Åh vilka kloka ord! Ska också leta rätt på den där boken!



Ja bara man gör det så är det lugnt, man dör ju inte liksom! Min jobbigaste hangup är nog att jag har jättesvårt att äta typ vaniljyoghurt istället för vanlig, så himla puckat. Hur mycket kalorier kan det skilja liksom? ;) Så jag brukar försöka äta vaniljyoghurt istället för det är ju dessutom godare!

Stora kramar!

2010-09-25 @ 11:44:45
URL: http://daysofcimo.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0