Vaniljbullen

Jag simmar en gång i veckan (oftast fredagar), började för tre veckor sedan - det är verkligen jätteskönt (när man väl börjat accepterat sin kropp och fixar att ha badkläder på sig). Det hade jag svårt för i början...

I går, när jag skulle ta på mig badkläderna, märkte jag att det var svårt att knäppa badbyxorna... Badbyxorna hade blivit för små, eller jag hade blivit för stor... Alla ätstörningsmekanismer drog igång och jag kände mig plötsligt hur tjock som helst... Min första och direkta känsla var att jag behövde gå ner i vikt. Jag behövde bli av med de där kilona som gjorde att jag inte kunde knäppa mina badbyxor.

Men, efter ett tag fick jag ordning på mina tankar. Jag lyckades tänka en smula logiskt - okej, badbyxorna är för små och det känns lite jobbigt, men å andra sidan så är badbyxorna köpta på KappAhls barnavdelning och jag är inget barn och det är därför inte konstigt att badbyxorna är för små... Dessutom köpte jag ett par andra jättesnygga badbyxor i sommras, som jag kan ha istället. Jag tänker inte älta de där badbyxorna mer... Borde väll egentligen slänga dom, men det klarar jag inte riktigt av - men de ska absolut läggas upp på vinden. För det är inte meningen att jag ska kunna ha på mig dem, någonsin.


I dag ska jag åka in till en second hand-butik och köpa garn. Kanske går jag också förbi en riktig garnaffär och köper ett nystan eller två... Jag ska nämligen virka bakelser hela kvällen.
Kim (http://daysofcimo.devote.se) har fått mig på virkhumör! Hon gillade mina senaste bakverk så mycket så att hon ville att jag skulle göra några till henne också, och dessutom har jag en vän som vill att jag ska virka till hennes 5-åriga dotter. Jag älskar att pyssla och greja och det funkar så himla bra som terapiarbete!


Hoppas att ni får en fin dag!