Min höst är dold i dunkel...
I morgon ska jag i alla fall hem till en vän som fyller år, och det här fina paketet ska hon få...
Det är en kokbok som heter "saliga soppor", och ett ljusblått tampongfodral som jag har sytt själv. Jag vet att hon inte läser det här, så därför kan jag skriva det. :)
Sökte ju till en folkhögskola i våras, och med en vecka kvar till skolstart ligger jag fortfarande som första reserv. Det känns riktigt segt, måste jag säga. De tar in sex elever, och jag kom på sjunde plats. Jag borde vara nöjd, för jag gjorde verkligen ett jättebra antagningsprov - men jag känner mig inte nöjd. Jag känner mig snarare ganska dålig, för om jag hade gjort bara lite bättre ifrån mig så hade jag kommit in. Då hade jag inte behövt sitta här, en vecka före skolstart, och inte veta om jag har flyttat eller bor kvar i stan nästa måndag...
Fast jag måste säga att jag har hanterat situationen på ett bra sätt än så länge. Jag är ganska lugn, lugnare än vad jag trodde att jag skulle vara... Hösten drar igång om en eller två veckor, och jag har ingen aning om vad jag ska göra och var jag kommer befinna mig - och jag är ändå inte hysteriskt orolig... Känner mig rent av ganska lugn i ovissheten. Jag tror att det kan bli bra, hur det än blir... Eller, så försöker jag bara inbilla mig att det kommer bli bra hur det än blir. Jag vet inte riktigt...
Nu ska jag kolla en stund på Greys anatomy, och sen är det baskemig dags att sova...
svar; vad bra att det går bra för dig hörredu! och det där med att lära sig saker om sig själv hela tiden känner jag igen. allt som oftast tänker jag att jag bara går och väntar på någonting, traskar i dy utan att komma någonvart men när jag väl tänker efter så har jag kommit en bra bit. jag vet vad som leder till diverse otrevliga händelser (återfall à la nollkontroll och keramikkramning ungefär) och jag kan resa mig upp istället för att vilja lägga mig ner och dö och tycka att jag är den mest misslyckade personen på jorden. dock vet jag att jag har en bra bit av kakan att jobba med, så jag är inte helt utan sjukdomsinsikt (och allt det där).
och åh, solrosfrön i busfröburk! det tipset ska jag ta åt mig (och kanske använda mig av när jag väl flyger ur bo't och skaffar mig något eget & kan använda allt mitt skräp istället för att ha det ståendes på rummet). jag har förresten en likadan burk, en blå dock, som det står kyssar på, och fler lär det bli för sötare burkar får man leta efter.
kram på're och var snäll mot dig själv! och förresten så borde du vara nöjd med dig själv, herregud människa. tänk på vart du har kommit och hur långt du har tagit dig. dessutom är det ju bra mycket bättre att komma in som reserv än att inte komma in alls.
