Snacka om tajming ;)

I dag blev middagen kämpig. Jag bestämde mig för att bara äta halva middagen, men på något sätt slutade det med att jag ändå åt hela middagen... Och det var ju bra egentligen... Men, det kändes inte särskilt bra just då - kan jag lova. Jag grät en liten skvätt och satte mig på sängen och började fundera på om jag skulle försöka kräkas, trots att jag egentligen inte hetsätit... Jag hann tänka ungefär en minut innan hon ringde, min fina vän, och sa att hon kunde plocka upp mig med bil på väg till körövningen. Jag tvekade (jag skulle ju precis...) och hon sa åt mig att ta på mig skorna och gå ut till vägen. Jag tog på mig skorna, slängde ner lite saker i väskan och gick ut till vägen... Tillsammans skrämde vi iväg alla svullokänslor och gjorde kvällen till något bra!

Tacksam för vänner med känsla för tajming!

Kommentarer
Postat av: Lillamy

Vad bra att du klarade äta hela middagen. Kände igen mig i det där med att bestämma sig för att äta halva och sedan slutar det med att man äter hela, vilket är jättebra egentligen. Varför tillåter man sig att deala med äs sådär? Det tar ju bara onödig kraft och energi att vela. Så är det för mig i alla fall. Huvudsaken är att våra friska tankar tar makten varje gång i alla fall, eller hur? Fortsätt kämpa! Kram:)

2009-11-10 @ 15:20:32
URL: http://kommerblifri.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0